Intervju: Jan Pie om de svenska försvarsföretagens framtid i Europa

I dag har ingen av EU:s medlemsstater råd att ensam utveckla nästa generations försvarsteknologi på system och plattformsnivå. Samtidigt befinner vi oss i en situation där många av EU:s länder tillverkar samma sorts materiel. Det här leder enkelt uttryckt till att Europas skattebetalare inte får ut det mesta möjliga av sina skattepengar.

För att öka viljan till samarbete mellan EU:s medlemsstater och därmed få mer valuta för pengarna lanserade EU-kommissionen för drygt ett år sedan en försvarsfond. Fondens pengar, som enligt EU-kommissionens budgetförslag ska uppgå till 1,85 miljarder euro om året efter 2020, ska gå till forskningssamarbeten inom försvarsfältet och samarbetsprojekt kring gemensam utveckling och upphandling av försvarsmateriel.

Jag tycker att kommissionen har gjort ett fantastiskt jobb. På några år har försvaret avancerat från att vara politiskt omöjligt att hantera inom ramen för EU, till att inte bara vara legitimt. Det är numera högst upp på den politiska agendan och EU börjar investera egna pengar i området , säger Jan Pie, generalsekreterare på ASD, den europeiska branschorganisationen för försvars-, flyg- och rymdindustri.

Frågan är om fondens ambitioner kommer lyckas eller inte. Enligt Jan Pie, som tidigare varit generalsekreterare på SOFF, finns det bara ett svar på den frågan.
Med tanke på hur framtidens utmaningar ser ut har vi inte råd att misslyckas. Samtidigt är processen enormt svår innan vi ser den samordnade försvarsplaneringsprocessen som nu snabbt måste till mellan de olika länderna. Jag tror vi har en gigantisk utmaning framför oss. Kommissionen har verkligen gjort en stor del för att få igång maskineriet, men nu måste medlemsstaterna visa att de är beredda att hoppa på det här tåget.

Jan Pie både tror och hoppas att förmågeutvecklingsarbetet i Europa kommer att påverka strukturen på marknaden.

Det är en förutsättning för att det här ska bli bra. I dag är den europeiska industrin väldigt fragmenterad och det leder till förluster när det gäller storskalig ekonomi, underhålls- och uppdateringskostnader, utbildningskostnader och interoperabilitet.

Om fonden fungerar som det är tänkt – som en katalysator för att få igång samarbetet mellan EUs medlemsstater – kommer transformationen av industrin att följa i spåren av större utvecklings- och upphandlingsprojekt där upp till sex länder går ihop, tror Jan Pie.

Detta kommer naturligtvis att slå ut en del företag, medan det kommer det skapas nya möjligheter för den industri som är konkurrenskraftig. Industribasen kommer att förändras. Det kommer finnas vinnare och förlorare, och det kommer göra ont, men alla inser att det är den vägen vi måste gå.

Grundtanken är att marknadskrafterna så långt som möjligt ska bestämma vem som vinner eller förlorar. Sverige och de svenska företagen borde tillhöra vinnarna i en sådan process, menar Jan Pie.

Svenska företag har en högteknologisk standard och det syns på Sveriges export och exportrelationer. Svenska företag har en väldigt stark konkurrenskraft på den globala arenan. Jag är övertygad om att Sverige har allt att vinna på ett bättre tillträde till den europeiska marknaden. Sverige är också ett av de länder som sedan länge gjort sig av med subventionerad industri och det är den som får svårast att klara sig när den här processen går framåt. Därför borde Sverige ha mängder av företag som kan vinna på den här utvecklingen.

Gäller det även mindre företag?
Ja, det är jag helt övertygad om.