Långsiktig planering nödvändigt för materielförsörjningen

I propositionen Totalförsvaret 2021–2025 framgår att regeringen ska ge en särskild utredare i uppdrag att ta fram en långsiktig materielförsörjningsstrategi för Sveriges militära försvar. Den 12 november beslutade regeringen om direktiv för utredningen.

– Vårt säkerhetspolitiska läge har försämrats och då behöver materialförsörjningen naturligtvis hänga med, säger Per Olsson, forskare på FOI som även skrivit rapporten Pang för pengarna – en ESO-rapport om Sveriges militära materielförsörjning.

Han påpekar att anslagshöjningarna sker efter en lång period av neddragningar. Försvaret har ett uppdämt materielbehov som måste tas om hand samtidigt som den militära förmågan ska öka.

– Idag saknar Sverige en materielförsörjningsstrategi på politisk nivå, så en nationell strategi i sig är mycket välkommet, säger han och fortsätter:

– Myndigheternas materielförsörjningsstrategi och de så kallade materielförsörjningsprinciperna, som varit utgångpunkten för materielförsörjningen sedan 2007 respektive 2009, bygger till stor del på internationalisering och att anskaffa så kostnadseffektivt som möjligt. Nu ska vi styra om från internationellt fokus till ökat nationellt försvar. Vi ska inte bara satsa mer utan också på andra typer av förmågor. I det arbetet behöver materielförsörjningen även ta hänsyn till kompetensförsörjning och infrastruktur.

”Viktigt att skilja på mål och metod”

Enligt de principer som råder idag ska materielförsörjningen i första hand ske genom vidmakthållande av befintlig materiel, i andra hand genom anskaffning av befintlig materiel och först i tredje hand genom nyutveckling. Per Olsson menar att man bör omformulera eller åtminstone omtolka den prioriteringsordningen.

– Det är viktigt att skilja på mål och metod. Målet är att anskaffa bästa möjliga förmåga till lägst möjliga kostnad och på kortast tid. Hur man gör det kan däremot variera. Hyllvaror kan vara en metod av många för att uppnå målet. Jag anser att regeringens principer om prioritering av hyllvaror och internationella samarbete ska tolkas som ”bör alltid övervägas” snarare än ”ska väljas framför”. Det finns inget egenvärde i att köpa från hyllan utan det är den mest kostnadseffektiva lösningen ska väljas, säger han och fortsätter:

– Samtidigt ska man givetvis inte kasta ut barnet med badvattnet. Val av befintlig materiel bör alltid övervägas innan man utvecklar någonting nytt. Det man glömmer är ofta komponentsnivå. Istället ligger fokus ofta på högre systemnivå, som hela helikoptrar eller fordon. Men även helt nyutvecklade system kan innehålla betydande inslag av befintliga komponenter och det finns gott om exempel där system på detta sätt har kunnat tas fram till en förhållandevis låg kostnad.

Tydliggör förhållandet mellan staten och försvarsföretagen

Regeringen föreslår att man i kommande strategi tydligare ska definiera väsentliga säkerhetsintressen, VSI. Sen tidigare är stridsflygområdet, undervattensområdet och integritetskritiska delar av ledningsområdet, såsom sensorer, telekrig och krypto utpekade områden.

– Ett förtydligande här är bra såväl för försvarsföretagen som staten. Det mest logiska är att utgå från vårt säkerhetspolitiska och militärgeografiska läge och sen landa i vilka som ska vara våra väsentliga säkerhetsintressen framåt och därmed skicka en tydlig signal om vad som bör prioriteras, säger Per Olsson.

Han tillägger att staten av försörjningstrygghetsskäl har ett särskilt behov av nationellt tekniskt kunnande inom de områden som pekas ut som väsentliga säkerhetsintressen. Något som bland annat förutsätter att försvarsföretagen ges långsiktiga förutsättningar för sin verksamhet. En utmaning inför kommande materielförsörjningsstrategi är att säkerställa försörjningstryggheten på olika systemnivåer. Sverige har en hög grad av egenförsörjning på högre systemnivå, däremot kommer många av delsystemen utifrån. Per Olsson menar att det ger oss möjlighet att hitta kostnadseffektiva lösningar, samtidigt som det ställer krav på att vi kan garantera försörjningstrygghet i form av komponenter och kompetenser.

– Att tydliggöra förhållandet mellan staten och försvarsföretagen och vilka roller de har inom de väsentliga säkerhetsintressena är en viktig del för en kommande utredning. Staten behöver vara tydlig med vad man vill med försvarsföretagen och vilka ömsesidiga åtagande som finns.

”Vi behöver se vår försvarsförmåga som en helhet”

Kostnadsökningar för militärt materiel är en utmaning som alla länder ställs inför. Per Olsson menar däremot att utmaningen går att hantera bättre med en ökad förståelse kring vad som orsakar ökningen och var omsättningen sker.

– Jag är övertygad om att det finns pengar att spara. Inom vissa områden kanske vi behöver ha det senaste och bästa, men inte inom alla. Vi behöver se vår försvarsförmåga som en helhet, inte som delar där varje enskild del alltid behöver den nyaste materielen. Det kommer vi aldrig ha råd med.

Till sist handlar det mesta om att ha en lång planeringshorisont och Per Olsson säger att svensk materielförsörjning lider av bristande långsiktighet.

–  Det är särskilt viktigt då det tar lång tid att få saker på plats när det gäller militära materielprojekt. De system vi beställer idag kan börja användas om tio år, de vi börjar utveckla idag om tjugo. Detta binder upp enorma resurser över tid och det finns en risk att stora projekt tränger ut mindre. Vi måste tänka över våra långsiktiga prioriteringar, hur dessa svarar upp mot en föränderlig omvärldsutveckling samt skaffa oss en så korrekt bild som möjligt över materielens potentiella kostnadsutveckling. Detta är komplexa, men nödvändiga, frågor att hantera.

Relevanta länkar

Länk till rapporten ”Pang för pengarna – en ESO-rapport om Sveriges militära materielförsörjning”.

Länk till föreningens kommentar med anledning av utredningens tillsättande.

Länk till äldre intervju om materielförsörjningsstrategin.

Länk till relevanta utredningar.