Viktigt beslut. Svårt uppdrag.

Försvarsmaktens uppgift är att försvara Sverige vid väpnat angrepp. Då måste Försvarsmakten också ha fungerade materiel och logistik för sådana förhållanden. Om försörjningen från företagen inte sätts i ett strategiskt perspektiv, utan fokuserar på enskilda objekt eller i vissa fall på systemnivå, så är det problematiskt. En operativ förmåga, utan logistik och tekniskt kunnande, ger ingen robust uthållig effekt.

Varför en strategi?

Sverige behöver en strategi när beroendet till företag växer och när företag är en del av säkerhetspolitiken. Alla länder har ett växande beroende till företag. För att hänga med den snabba teknikutvecklingen. För att bygga ett försvar som effektivt levererar på uppdraget.

Det finns även fler skäl:
• Försörjningen har en stor och ökande påverkan på den totala operativa förmågan.
• Omvärldens bedömning av Sveriges militära förmåga grundas till en inte obetydlig del på försörjningens kvalitet.
• En bra försörjningsstrategi utgör grunden för effektiva samarbeten internationellt.
• Materiel- och logistikförsörjningen är en betydande del av försvarets totala kostnad (40%) där även övriga tjänster, såsom IT, mat, osv, ingår. Enligt Jane’s Defence står nyanskaffning, underhåll/renovering och FOU för ca 22% av försvarsbudgeten.
• Försörjningens kostnadseffektivitet har stor betydelse för försvarets ekonomi.

Företagen är verksamma på en marknad som är beroende det landets utrikes- och säkerhetspolitik där de är verksamma. Det gäller företag i Sverige och utomlands. Även företag i Sverige är i alla avseende även beroende av företag i andra länder och därmed även av andra länder.

Beroendet till företag för försörjningen av försvaret av Sverige måste prioriteras och inriktas för att, över tid, säkerställa att Försvarsmaktens operativa förmåga kan upprätthållas och utvecklas med stöd av väl anpassade och kostnadseffektiva produkter, tjänster och system och därigenom bidra till att skapa ett operativt övertag i förhållande till främmande makt. Beroendet måste även ligga i linje med den utrikes- och säkerhetspolitik som Sverige vill utöva, inte minst säkerställa den handlingsfrihet vi önskar relativt samarbetsländer och andra.

Det finns flera olika perspektiv på hur förmåga kan byggas. Olika länder har valt olika försörjningsmodeller och strategier för att nyttja företagens resurser. Det finns även olika nyttor och behov vilka behöver balanseras. Exempelvis att leverera förmåga här och nu samtidigt som förutsättningar skapas för att kunna leverera relevant förmåga även i framtiden; skapa kostnadseffektiva lösningar anpassade till doktrin och de geografiska och klimatologiska förutsättningarna för hur Försvarsmakten avser att verka och samtidigt optimerade för användaren; metoder för försörjningstrygghet och handlingskapacitet och internationell samverkan, osv.

Det är sannolikt heller inte fråga om en strategi, utan flera olika metoder med hänsyn till skillnader i operativa krav, systemens storlek och komplexitet samt marknadens förutsättningar. Kommittén har många aspekter att besvara, men den viktiga blir principerna. Bör grad av oberoende och handlingsfrihet ingå i värdering av olika program? Ska värderingen bygga på den totala kostnaden för ett system eller en funktion under hela livslängden (LCC)? Ska värdet av tillgång på kunskap och resurser för försörjningsuppgifter i kris och som stöd till krigsorganisationen ingå i värderingen? Blir nya tekniska möjligheterna prövas och ställas mot befintlig materiel, som har kvarvarande livslängd och tillräcklig utvecklingspotential? Kan metod/-erna för försörjningen utgå från en helhetssyn som ger de bästa förutsättningarna för att den mest effektiva lösningen inom ställda operativa krav? Är det möjligt att tydligt bryta ned kraven, från de operativa behoven till tekniska funktioner och tekniska specifikationer inom ramen för krav på tillgänglighet, beredskap och krigsfunktion? Hur skapas en process som är transparant och ges en tydlig spårbarhet? Bör betydelsen av forskning och utveckling för den långsiktiga förmågeutvecklingen beaktas och ingå i helhetssynen för den samlade materielförsörjningen?

Föreningen har samlat några ingångsvärden till kommande arbete i rapporten ”Sex perspektiv på försörjningen av Sveriges försvar – Behov av nya arbetssätt och ökad samverkan”.

När staten för 20-25 år sedan framgångsrik ledde den försvarstekniska utvecklingen berodde det till del på en aktiv, teknisk kunnig stat med finansiella resurser för utveckling av ny teknik. Beställarens krav har lett till att företagen i Sverige hela tiden har behövt anstränga sig för att hitta smarta, effektiva lösningar, något som i sin tur har lett till försvarsmateriel med hög kvalitet till ett rimligt pris, även för drift och underhåll. Idag har Sverige ledande företag som är framgångsrika hos utländska kunder.

Den första utmaningen är att öka kunskapen om hur marknaden fungerar med internationella beroenden och kunskapsförsörjning. Den andra att kartlägga hur de komponenter som blir viktiga för försörjningen idag hänger samman. Om resultatet ska bli relevant räcker det inte att titta på hur staten upphandlar lösningar, utan måste inkludera exempelvis forskning och säkerhetspolitik. Det räcker inte att titta på materiel, utan behöver se hur hela försörjningen av kunskap, teknik och system försörjs. Vidmakthållande, uppgradering, nyanskaffning och utveckling är i stora delar överlappande metoder för att erhålla en operativ förmåga. Avgränsningen av uppdraget – där utredaren tidigt måste tydliggöra vilka verksamheter ingår och vilka är deras syften – är en förutsättning för att systematiskt beskriva förutsättningar, genomförande och förväntade resultat, dvs hur saker och ting hänger ihop? Hur påverkar förändrade omvärldsfaktorer? Den största utmaningen kommer sedan att bero på att olika aktörer har sina grundvalar och mål.

För att vara framgångsrik idag – när globala värdekedjor ska säkras och innovation skapas av företag och inte kan formas av myndigheterna – måste staten bli duktig på att attrahera teknik, innovation och företag. Ett långsiktigt förmågeövertag kräver dessutom att företagen kan investera i forskning och utveckling, vilket förutsätter export. Detta samtidigt som geopolitiken ställer krav på ökad försörjningstrygghet och behov av säkerhetspolitisk handlingsfrihet och handlingskapacitet. För att kunna tillgodogöra sig fördelarna med internationella samarbeten och export, behöver staten också mer samordnat och strategiskt arbeta tillsammans med företagen och mellan berörda myndigheter

Slutsats

Det är ingen tvekan om att riksdag och regering vill skapa en effektiv försörjning av de resurser som krävs, inte minst tekniska lösningar. Men försörjningen handlar främst om processer och kultur. Den är även tvärpolitiskt betingad. Framgången för utredningen bygger därför på om utredningen lyckas finna gemensamma utgångspunkter för prioriteringar, analys och justeringar för försörjningen utifrån försvars-, säkerhets-, utrikes- och forskningspolitiken.

Föreningen ser fram emot en nära dialog med utredningen. Under hösten kommer föreningen att publicera ett antal artiklar på för kommittén viktiga områden, bl.a. hur försvarets beroende till företag ser ut, aspekter om försörjningstrygghet, ägande och kontroll av företag, dialogens betydelse, kunskap- och kompetens samt den ökade digitaliseringen. Vi kommer även att arrangera flera rundabordssamtal samt workshops på viktiga aspekter av försörjningen. Ansvarig medlemsgrupp för beredning i föreningen är medlemsgruppen för ”strategisk försörjning”.

Föreningen kommer även att att förlja den utredningen av Sveriges försörjningsberedskap som tidigare aviserades i den försvarspolitiska propositionen med inriktning för totalförsvaret 2021-2025.

Länkar:

Länk till regeringens pressmeddelande om en materielförsörjningsutredning samt direktivet för utredningen.
Försörjningen av försvarets förmåga – Näringslivets roll i totalförsvaret (s. 139)
Försvarsberedningens rapport om behovet av en materielförsörjningsstrategi (s. 257)
Myt 3 – om svensk modell (s. 3)
Ekosystemet förklarat: Strategisk Dialog 2.0
Artikel om materielförsörjningen av utredaren Gunnar Holmberg

Olika modeller i olika länder:

Tysklands försörjningsstrategi är det partnerland som senast såg över sina prioriteringar. Den Brittiska industristrategin ses efter beslut 5 mars 2020 för närvarande över, men har över åren kompletterats med en innovationsstrategi och särskilda prioriteringar för innovation, teknik och samhällssäkerhet. [Not: Den brittiska uppdaterades den 23 mars 2021].

Danska strategin har liksom Österrikes strategi målsättning att bl.a. säkerställa försörjning av teknik och innovation. Danmark har dessutom en uttalad strategi för s.k. offset, dvs industrisamverkan, samt en för deltagande i Europeiska försvarsfonden (EDF). Holland samlar flera industristrategier och en upphandlingsstrategi. Schweiz har en försvarsstrategi som fokuserar på att säkra teknik och relaterade kompetenser samt stärka en innovativ och effektiv teknisk och industriell bas.

Finska har en försörjningsmål som till del präglar även denna verksamhet samt en uttalad strategi för att stärka den teknologiska och industriella basen. Norge har en mer traditionell strategin [Not: Den norska strategin uppdaterades i mars 2021]. USA har flera olika strategier, inte minst för innovation- och teknologi. (”Third Offset Strategy”). Men den viktigaste grunden för inriktning är fortsatt den av President Trump beställda studien om beroenden i värdekedjan.

Poddsändning
Lyssna gärna till samtal med Niklas Alm, SOFF, som är expert i utredningen. I samtal med Krigsvetenskapsakademin lyfter Niklas bl.a. teknikutvecklingen, den nya geopolitiken, EU:s initiativ på området samt behovet av att Sverige anpassar beslutsfattandet efter omvärldsutvecklingen.