Rymdutveckling med säkerhetspolitiska utmaningar

Under februari arrangeras seminarium om de framtida försvarsbehoven inom bl.a. luft, sjö, land och ledning/cyber. Inför seminarierna kommer jag att försöka ge några reflektioner, men jag vill börja med den domän som Sverige talar minst om: rymden.

Även ett tillfälligt avbrott av civil rymdinfrastruktur kan få negativa militära konsekvenser. Ett exempel på ett tillfälligt avbrott som har en oproportionerligt negativ effekt skulle vara en avsiktlig störning av GPS-signaler, vilket skulle kunna leda till kritiska navigationsfel eller en oförmåga att använda precisionsvapen som är beroende av GPS-signalen. Försvaret av Sverige kan inte ske utan tillförlitlig information, vilket aktualiserar rymdens betydelse militärt.

Konkret kan samtidigt konstateras att asymmetrisk krigföring redan idag kan föras även i rymden. Att spåra satelliter och sätta en satellit i rätt omloppsbana är idag tillgängligt för betydligt fler aktörer, varför steget till att även förstöra en satellit inte är långt. Att fysiskt åverka skada på satelliter i rymden är ett inte orealistiskt scenario. Det är betydligt svårare att förstöra ballistiska missiler än att förstöra satelliter. Satelliter följer en förutsägande väg. När du spårar en satellit, vet du dess färdväg. Kina har demonstrerat en anti-satellit-förmåga (Dong Neng-2), källor hävdar att Ryssland genomfört flertalet framgångsrika tester i rymden (PL-19 Nudol) och Indien säger sig ha alla byggstenarna för en motsvarande förmåga. Miniatyriseringen visar att hoten mot rymden inte behöver vara ballistiska, sofistikerade vapen.

Vi vet att varje domän – luft, land, hav och cyber – har sett konflikter. Även om vi naturligtvis ska motverka detta, är det inte osannolikt att även rymden blir en domän för konflikt. Även om satelliter är strategiska, dyra och mer sårbara än vi kanske tror – kan alltså tröskeln komma att överträdas. Dock ska med tydlighet understrykas att även om det är oroväckande med den senaste tidens demonstrerade av nya förmågor är det också syftet – att väcka oro.

Hur utvecklas försvaret som kund på rymdområdet? Försvarsnyttan av rymden rör främst: (1) övervakning; (2) kommunikation; (3) position, navigation och tidsbestämning; och (4) underrättelseinformation och spaningsuppdrag.

En slutsats är att rymden finns i varje militär funktion från logistik till telemedicin, även om den sällan blir outbytbar. Robust markbunden kommunikation och ISR-nätverk kan få redundans från rymdfunktioner samtidigt som exempelvis obemannade farkoster kan erbjuda kompletterande lösningar till rymdsystem.

Likväl kommer beroendet av kommunikationssatelliter – kommersiella såväl som militära – att öka; exempelvis för ledning av förband; högupplösta satelliter för bildbehandling (kommersiella eller statsägda); för informationsinsamling, kartläggning, övervakning och utvärderingar samt analys; och betydelsen av meteorologiska och andra fjärranalyssystem för planeringen av den militära verksamheten. Några fler exempel: förmåga att placera nyttolaster i omloppsbana; tjänster kopplade till bärare/uppskjutning, telemetri och satellitstyrning; Space Situational Awareness (SSA); positionering, spårning, navigation; högupplösta bilder; test och utvärdering; och kanske passiv förmåga mot angrepp. Internationellt efterfrågas även mer nischade underrättelsesatelliter, med fokus på extrem högupplösning av bilder och SIGINT-satelliter som tjänar underrättelsebehov.

För Sverige blir det viktigt att öka systemkännedomen och kunskapen om dess implikationer på säkerhetspolitiska och politiska sammanhang; att se hur ny rymdteknik kan påverka hot, risker och sårbarhet på kort och lång sikt för samhället.

Tekniska utvecklingen går fort
Men rymden är kostsamt. Det är därför förståeligt att söka alternativ till rymdtjänster för att minska sårbarheter, eller åtminstone att skapa redundans genom att bygga ytterligare eller kompletterande system för kommunikation och underrättelse, övervakning och spaning. Bland de vanligare alternativen till rymdsystem är obemannade farkoster, fiberoptiska kablar, och markbundna radio- och mikrovågslösningar för kommunikationsenheter. En annan trend är användning av produkter med dubbla användningsområden för satellitsystem.

Företagen har visat sin förmåga att tillverka små men kapabla satelliter. Ytterligare tekniska framsteg i forskning att utveckla, tillverka, operera och underhålla små satelliter är centralt för många europeiska länder. För många uppgifter är små satelliter mest attraktiva för kommunikation och bilder, men även för att erbjuda ökad redundans.

Vi ser ett snabbt förändrat teknologiskt landskap som innebär att tillgången till nya rymdinnovationer och förmågor sprids snabbt. Under de senaste 20 åren har i snabb takt rymdkunskap spridits över hela världen; från en handfull nationella rymdprogrammen i början av 1990-talet till nästan 60 rymdprogram globalt under år 2012. Till del drivet av minskade kostnader genom miniatyrisering av satellitteknik, mer konkurrenskraftiga uppskjutningsalternativ och en växande insikt bland många länder att rymden erbjuder ekonomiska, vetenskapliga och strategiska fördelar.

Försvarets roll i rymden
Kunskapen om hur rymden kan komma att förändra säkerheten behöver integreras i den samlade strategin och prioriteringen av politiken. Det är bra att regeringen i budgetpropositionen för 2017 framhåller att den försämrade omvärldssituationen aktualiserar behovet av att beakta utrikes- försvars- och säkerhetspolitiska aspekter i rymdverksamheten. En ökning av Rymdstyrelsens forskningsanslag med 40 miljoner kronor årligen är positivt, men det bör vara Försvarsmakten som äger initiativet till att rymdens tillämpningar på området studeras. Inte minst eftersom det finns känsligheter avseende forskningens innehåll och resultat är det viktigt att försvaret tar på sig rollen att vara den drivande kraften. För närvarande är de statliga anslagen till forskning och utveckling på försvars- och säkerhetsområdet nere på en så låg nivå att förmågan att analysera och bevaka rymdområdet är ytterst begränsade, något redan Försvarsstrukturutredningen (SOU 2011:36) påpekade. Fragmenteringen mellan aktörer medför dessutom en långsammare innovationstakt eftersom det saknas överblick över vilken forskning som bedrivs och hur näringslivet och myndigheter kan dra nytta av resultat.

Det råder även en organisatorisk och kulturell tveksamhet mellan civil och militär, som bl.a. tar sig uttryck i att innovationsområden exkluderas eller regelverk för sekretess eller immaterialrätt diskvalificerar säkerhets- och försvarsföretag från rymdverksamhet. För att internationellt komma in i relevanta militära samarbetsprojekt krävs även nationella och industriella resurser, inte minst när det gäller FoU. I detta avseende saknas, ur ett industriellt perspektiv, en dialog om den statliga rymdverksamhetens prioriteringar. Detta speglar därför även möjliga samordningsvinster mellan den försvarsrelaterade forskningen och den civila på rymdområdet.

Vår rymdresa har bara börjat. Genom en god kunskap om tekniken ökar förmågan att motverka och förhindra att tekniska genombrott på rymdområdet tar samhället med överraskning.

Robert Limmergård
Generalsekreterare