Limmergård: Försvarsföretagen beroende av export för sin överlevnad
Som en konsekvens av försvarsbeslutet 2015 beslöt regeringen att tillsätta en försvarsforskningsutredning under Björn von Sydows ledning. Det var över 15 år sedan detta genomfördes sist. Utredningen måste därför beakta en rad nya parametrar som påverkar försvarsforskningen.
För det första har Sveriges säkerhetspolitiska omvärldsmiljö försämrats. Försvarets förmåga att kunna hantera en kvalificerad motståndare ska därför öka. Det kräver att de plattformar och system som Försvarsmakten använder ligger i teknologins yttersta framkant. Luftförsvar, undervattensförmåga, telekrig och cyber är områden som kommer att behöva prioriteras tydligare. En stark nationell försvarsforskning fokuserad på innovation och teknikutveckling blir därför allt viktigare i ljuset av det försämrade säkerhetspolitiska läget.
För det andra ser det teknologiska landskapet väsentligt annorlunda ut. Världen befinner sig i en brytningstid mot den fjärde industriella revolutionen. En exponentiell teknikutveckling inom områden som big data, artificiell intelligens, nanoteknologi, robotik och 3d-skrivare skapar nya möjligheter som behöver integreras inom den militära sektorn. Omvänt – om detta inte sker kommer vi att falla efter i den militärtekniska utvecklingen.
För det tredje ser samspelet mellan försvarsmyndigheterna och försvarsföretagen numera helt annorlunda ut. Enkelt uttryckt har besparingar och nedmontering av kompetenser inom försvarssektorn lett till att myndigheterna blivit väsentligt mer beroende av försvarsföretag som finansiärer och utförare av försvarsforskning. Den statliga satsningen på försvarsforskning har minskat från cirka 2 miljarder kronor till cirka 600 miljoner kronor per år under det senaste årtiondet.
Försvarsföretagen har därför fått ta betydligt större ansvar för finansieringen och utförandet av försvarsforskningen i takt med att de statliga satsningarna minskat. I dag avsätter dessa företag närmare 7 miljarder kronor i FoU varav huvuddelen är egenfinansierat. Av den samlade omsättningen på 30 miljarder kronor bland säkerhets- och försvarsföretagen investeras cirka 17 procent i FoU.
Det sägs ibland att exporten är nyckeln till framgång på försvarsmarknaden. Det stämmer inte. Det är snarare nyckeln till överlevnad. Det är genom enskilda exportaffärer som försvarsföretagen får ekonomiskt utrymme att själva återinvestera i framtida plattformar och system som också förbättrar både pris och prestanda till de produkter som levereras till den svenska försvarsmakten.
Några exempel: Saab har på rekordtid kunnat utveckla nästa generations Gripen. Detta hade inte varit möjligt utan företagets internationella samarbete och export som möjliggjort egenfinansierade utvecklingssatsningar. Saab har även lanserat världens mest avancerade land- och sjöburna radarsystem för egna medel och därmed minimerat statens kostnader för detta system.
BAE Systems Hägglunds har utvecklat stridsfordon i många år där Sverige var första köparen och CV90 används nu av sju länder. Varje land har ställt nya krav och utvecklingen har pågått i årtionden. Det finns en lång rad andra exempel på hur tillträdet till den internationella marknaden stärker försvarsföretagens kompetens och det svenska försvaret.
Jag vågar därför påstå att den viktigaste faktorn för försvarsforskningen i Sverige, ur ett innovationsperspektiv, inte nödvändigtvis är den kommande försvarsforskningsutredningen. Snarare handlar det om hur den framtida exportkontrollen av försvarsmateriel kommer att utvecklas.
Regeringens omhändertagande av Krigsmaterielexportkontrollutredningen (KEX) kommer på ett avgörande sätt att påverka företagens marknadstillträde och konkurrenskraft. Utredningen har blivit hårt kritiserad, bland annat eftersom den inte beaktar behovet av europeisk harmonisering av exportkontrollen samt kraftigt försvårar förutsättningarna för följdleveranser.
Försvarsföretag i Sverige kommer inte att kunna ingå i internationella FoU-projekt om vi har exportkontrollregler som kraftigt avviker från våra försvarspolitiska samarbetsländer. Sverige ställer nämligen krav på slutanvändarintyg vid sådana samarbeten även om slutprodukten inte exporteras från Sverige. Det kan i sin förlängning innebära att europeiska och amerikanska försvarsföretag väljer bort svenska företag som samarbetspartner och strävar efter att bli ”Swedish free”.
Försvarsforskning, internationellt samarbete och handel är alla viktiga delar av ett gemensamt ekosystem som tillsammans skapar försvarsinnovationer. Delar som måste beaktas i dess helhet.
Robert Limmergård,
generalsekreterare Säkerhets- och försvarsföretagen
Debattartikeln kan även läsas på Ny Tekniks hemsida
