Limmergård: Avvikande regelverk slår mot vår trovärdighet

Ledamöter från riksdagens alla partier har nu arbetat med att färdigställa förslagen i krigsmaterielexportutredningen. Det är en komplex uppgift att skärpa kontrollen som ålagts ledamöterna. Många uppfattar att en inskränkning av försvarsföretagens exportmöjligheter endast påverkar exporten till vissa länder. Det stämmer inte. De förslag som diskuterats påverkar hur företagen kan samarbeta internationellt, vilka möjligheter företagen har att vara leverantör till utländska kunder och därmed företagens verksamhet i Sverige. SOFF framförde denna oro vid en hearing som utredningen nyligen höll.

Att främja en kvalificerad försvarsindustri var ett medvetet säkerhetspolitiskt val under det kalla kriget för att minska beroendet av utländsk försvarsmateriel. Detta har förändrats i takt med att världen förändrats. I dag är det i samverkan med andra länder som vi bygger vår säkerhet. Utveckling av ny teknik kräver tillgång till en internationell marknad. Försvarsprodukter måste underhållas, uppgraderas och vidareutvecklas i takt med den militärtekniska utvecklingen i omvärlden. Exporten gör det möjligt för företagen att hänga med i teknikutvecklingen och inhämta kunnande från samarbetspartners. Dessa satsningar från företagens sida har inneburit att Sverige fått tillgång till kvalificerad teknik och utrustning som annars skulle ha varit betydligt dyrare och i flera fall, otillräckliga för att möta behoven.

Därför har riksdagen vid en rad försvarsbeslut uppmanat försvarsföretagen att söka sig ut på den internationella marknaden och bli mer exportorienterade. Exportkontrollagstiftningen dimensionerar den försvarsindustriella förmågan och har därmed en växande påverkan för det svenska försvaret. Det är viktigt att vara tydlig på den punkten, dessa saker hänger samman.

Från företagens perspektiv är relationen till Sverige och den svenska kunden grunden för vår verksamhet. Sverige har en tillståndslag som grund för försvarsföretagens verksamhet. Det är förbjudet att tillverka, handla med, exportera och samarbeta med utländska försvarsföretag utan tillstånd från Inspektionen för strategiska produkter. Dessa tillstånd vilar i sin tur enbart på säkerhets- och försvarspolitiska skäl. Att verksamheten ska vara strikt reglerad i svensk lag är självklart för alla i branschen.

För de flesta av företagen styr exportkontrollen främst möjligheten att komma med som underleverantör till större internationella program. En svensk exportkontrollagstiftning som kraftigt avviker från samarbetsländernas, i form av avgränsningar av marknaden med ett svårtolkat demokratikriterium som övertrumfar andra hänsyn, skapar därför stora hinder för dessa företag. Ingen huvudleverantör av ett system vill bli beroende av svenska delkomponenter på grund av den påverkan svensk exportkontroll kan medföra för hela systemet. Svenska företag riskerar i så fall att bli den svaga länken i en internationell väv av samarbete för att utveckla framtida innovationer mot hot och risker.

Jag vill även ge tre konkreta exempel på vad tillgången till den internationella marknaden innebär för företagens kompetens och i sin förlängning för Sveriges försvarsförmåga. För det första har Saab på rekordtid kunnat utveckla nästa generations Gripen. Detta hade inte varit möjlig utan företagets internationella samarbete och export som möjliggjort egenfinansierade utvecklingssatsningar. Saab har även lanserat världens mest avancerade land- och sjöburna radarsystem för egna medel och därmed minimerat statens kostnader för detta system.

För det andra, BAE Systems Hägglunds har utvecklat stridsfordon i många år där Sverige var första köparen och CV90 används nu av sju länder. Varje land har ställt nya krav och utvecklingen har pågått i årtionden, något som aldrig varit möjligt med enbart en svensk kund. När Sverige nu ska renovera och uppgradera sina CV90 i programmet Reno kommer många års utveckling och förbättring till andra länder direkt den svenska användaren till godo. Utan internationella samarbeten hade Sverige aldrig fått ett sådant modernt fordon till en sådan låg kostnad.

För det tredje har BAE Systems Bofors kompetens inom marina system stärkts genom försäljningen av sjömålspjäsen 40 Mk4 till Brasilien. Det skapar möjlighet att utveckla nya produkter som även stärker förmågan att underhålla och modifiera svenska försvarets produkter när det behovet uppstår. Det finns även en lång rad andra exempel på hur tillträdet till den internationella marknaden stärker försvarsföretagens kompetens och det svenska försvaret.

Men de strategiska, ekonomiska och försvarspolitiska skälen till att ha en livskraftig export måste också kompletteras med ytterligare ett perspektiv. Vi lever i en allt oroligare värld och länders rätt att skydda sina gränser måste tas i beaktande. En del av detta handlar om att de måste ha kapacitet och förmåga att försvara sina invånare från yttre hot. Men här finns också ett dilemma. Samtidigt som en produkt kan utgöra det yttersta legitima skyddet för människoliv, kan de även vara det yttersta hotet om de används i strid mot exempelvis folkrätten. Exportkontrollen måste därför granska både till vem och vad som ska exporteras. Kraven för att exportera förstörelsebringande produkter som till exempel kan användas för att kränka mänskliga rättigheter måste vara högre än annan försvarsmateriel som exempelvis ledningssystem, radar och sensorer, minröjningsutrustning eller NBC-skydd. Från vårt perspektiv är en översyn av nuvarande krigsmateriellagstiftningen viktig för att kunna svarar upp mot de nya internationella förutsättningarna som präglar försvarsmarkanden. Vi ser därför ett ökat behov av internationell harmonisering, inte minst inom EU.

Det är även viktigt att de länder som vill bygga sin säkerhet genom att köpa försvarsmateriel från Sverige upplever oss som en långsiktigt trovärdig partner. Dessa länder behöver ofta komplettera den första anskaffningen med ytterligare leveranser från Sverige för att vidmakthålla sin försvarsförmåga. Utredningen tittar bland annat på denna fråga och vi vill framhålla vikten av en tydlig markering att Sverige är ett pålitligt och trovärdigt partnerland även på försvarsmaterielområdet.

I grunden handlar det om att varje exportärende är unikt och besluten om export behöver vägas mot de säkerhets- och försvarspolitiska behov som föreligger för exporten. Denna ordning är viktig och bör bevaras även i ett nytt regelverk. Sveriges försvarsförmåga och exportfrågan hänger tätt ihop.

Robert Limmergård, Generalsekreterare
Säkerhets- och försvarsföretagen

Debattartikeln kan även läsas på SvD:s hemsida här.