Limmergård: Fokus på att hantera en kvalificerad motståndare och försörjningstrygghetsfrågor
Skälen till detta är att den säkerhetspolitiska utvecklingen dimensionerar försvarets behov som i sin tur påverkar försvarets relation till marknaden. Ytterst påverkas detta av vilken försvarsförmåga som eftersträvas, vilken teknisk förmåga en potentiell motståndare bedöms ha samt var denna motståndare ska bemötas.
Som framgår av försvarets inriktningsbeslut har risken för militära konflikter i Sveriges närområde ökat. Rysslands aggression mot Ukraina visar att landet har en låg tröskel för militär våldsanvändning och är villigt att använda militära medel för att rita om Europas gränser. Ett intensifierat militärt övningsmönster i vårt eget närområde i kombination med en omfattande reformering av de ryska väpnade styrkorna medför att Sverige nu behöver stärka sitt försvar. Vidare utgick det i veckan direktiv till Försvarsmakten och MSB om att totalförsvaret ska utvecklas för att stärka samhällets säkerhet och robusthet vid stora påfrestningar och inom olika konfliktnivåer.
Den säkerhetspolitiska vindkantring som ägt rum i Sveriges närområde är sannolikt del av en ny normalbild. Dessvärre kan den komma att bestå över en längre tid. Detta kommer att påverka och ställa nya krav på försvarsföretagen i Sverige, framförallt i företagens relation till FMV och Försvarsmakten.
För det första medför den säkerhetspolitiska utvecklingen att försvarsföretagen utgör en allt mer central del av Sveriges försvarsförmåga. Tillträdet till internationella materielsamarbeten för att utveckla ny försvarsteknik bygger oftast på tillgängligheten till en stark nationell försvarsindustriell förmåga. Denna teknikutveckling drivs förnärvarande snabbt på av USA för att främja olika medel och motmedel för att påverka det militära tillträdet till regioner av strategisk betydelse (Anti-Access Area Denial, A2AD). Möjligheterna till försvarspolitisk samverkan med USA är beroende av Sveriges förmåga att kunna erbjuda relevanta samarbetsprojekt. Detta skapar även ett behov av en fördjupad nationell dialog mellan politiska beslutsfattare och försvarsföretag i Sverige som t.ex. kan beröra frågor så som inriktningen på internationella materielsamarbeten, ägandeförhållanden eller forskning och utvecklingssatsningar. Det är angeläget att dessa överväganden tar sin grund i säkerhets- och försvarspolitiska skäl men även att hållbara marknadsmässiga grunder beaktas.
För det andra kommer den säkerhetspolitiska utvecklingen att innebära ökade krav på att företagen kan påvisa försörjningstrygghet för de produkter och tjänster som de tillhandahåller vid olika konfliktnivåer. Vissa företag kan i högre grad behöva redovisa riskbedömningar för leverans av särskilt viktiga produkter och tjänster. Det kan även skapa högre kostnader för kunden om exempelvis underleverantörer behöver väljas bort på grund av säkerhetspolitiska överväganden. Sannolikt kommer nya principer, bedömningar och kontraktsformer för försörjningstrygghet mellan försvarsföretagen och försvarsmyndigheter behöva utvecklas i närtid.
För det tredje innebär den säkerhetspolitiska utvecklingen eventuellt ökade krav på att företagen kontinuerligt ska kunna uppgradera och integrera ny teknologi i olika plattformar och system som levereras till Försvarsmakten. Försvarsmakten har t.ex. påpekat att behovet av att kunna hantera duellsituationer kommer att öka i takt med att förmågan att bemöta en kvalificerad motståndare blir allt mer central. Därigenom blir teknikinnehållet och prestandan på plattformarna och systemen allt viktigare än vid internationella fredsfrämjande insatser där motståndaren ofta har en betydligt lägre teknisk förmåga.
Robert Limmergård
Generalsekreterare
Säkerhets- och försvarsföretagen
