Limmergård: Vågar vi ta nödvändiga risker i en föränderlig värld?
Dessvärre kombineras det försämrade säkerhetspolitiska läget i vårt närområde även med stora påfrestningar för Europasamarbetet. Europa upplever de största flyktingströmmarna sedan det andra världskriget, ett sydligt grannskap som befinner sig i krig och kaos, samt en ökad politisk polarisering i Europa.
Detta får konsekvenser för försvarsföretagen. När vi möter dessa utmaningar är den europeiska integrationen försvagad, hoppet om en effektiv europeisk försvarsmarknad har mörknat och vi möter ökad protektionism.
Detta sker dessutom i ett läge när försvarsföretagen inte längre leder den tekniska utvecklingen. Det är idag andra branscher som attraherar ny teknik, talanger och kapital samt står för de större tekniska genombrotten inom exempelvis nya material, robotik och informationsteknologi. Google investerade år 2014 betydligt mera i forskning och utveckling än Lockheed-Martin, Northrop Grumman, Boeing och General Dynamics – tillsammans! Samtidigt är inte Google m.fl. intresserade av försvarsmarknaden. Försvarsmarknaden har för låga marginaler, för många trösklar och för mycket politiska krafter. Hur kan vi då bejaka och anpassa civil teknologi till militära förhållanden där marknadens drivkrafter, helt eller delvis, inte svarar mot Försvarsmaktens behov?
För det första behöver vi hålla bättre fokus på den militärtekniska utvecklingen i detta säkerhetspolitiska läge eftersom risken för militära konfrontationer mellan tekniskt avancerade och industrialiserade stater ökar. Vi behöver utveckla vår förmåga att integrera ny teknik för att kunna hantera olika kvalificerade motståndare. Slagfältet har förändrats. Det märker vi särskilt i Ukraina där kombinationen av obemannade farkoster och artilleri står för en betydande andel av dödsfallen inom den ukrainska armén. Men även i Syrien, där Ryssland använder avancerad telekrigföring.
Företagen i Sverige är starka på flera försvarsspecifika områden, såsom kryptering, sensorer och radar. Inom vissa områden ligger vi faktiskt längre fram än USA, vilket gör oss till en attraktiv partner. Men för att investera i ny teknik behöver företagen kostnadsdelning och Försvarsmakten kan inte ensamt bära denna. Därför behöver företagen samarbeten och export. SOFF har i veckan lämnat remissvar på slutbetänkandet om exportkontroll. Förslagen i utredningen får långtgående påverkan för Sverige och förutsättningarna för företagande. Slutbetänkandet konstaterar att ”Sverige har redan idag ett av världens striktaste regelsystem för försvarsmaterielexport” samt att vi blir ”första land i världen som inför ett demokratikriterium”. Detta är tydligen risker som ledamöterna är villiga att ta. Frågan är vilka risker företagen är villiga till. Slutbetänkandet kommer inte självt leda till en KEXit, men det kommer att påverka viljan att investera och fortsätta att utvecklas i Sverige. Det är mycket oroande företagen får tydliga signaler om att amerikanska och västeuropeiska företag överväger bli ”Sweden free” i sina värdekedjor.
Vi ser även ett förändrat globalt företagslandskap. Det är en ökad konkurrens, inte minst försvarsföretag från tillväxtmarknader såsom Kina och Indien är aggressiva. Samtidigt ser vi stora problem bland försvarsföretag både i USA och Europa. Nyligen lanserade USA en ny strategi för att vidmakthålla militärteknisk dominans, men i Europa har vi istället vid två EU-rådsmöten på två år förlorat möjligheter att utveckla den europeiska försvarsmarknaden. Att motverka ”offset” är ett område där ambitionen varit hög, men för flera länder tillämpas detta idag dessvärre endast under andra namn. Den enda ljusglimt i EU är den förberedande åtgärden för försvarsforskning, om än liten satsning är den viktig som så. Så även i affärsrelationerna ser vi förändringar, där tonvikten på materielsamarbetet snarare är inom NATO än inom EU i Europa.
Min slutsats är att den föränderliga säkerhetspolitiska omvärlden, den starka tekniska utvecklingen och den för försvarsmarknaden förändrade affärslogiken har till följd att vi står inför stora utmaningar när vi behöver gjuta samman behov med lösningar. Detta kräver att vi tar risker. Vi behöver prioritera för vilka hot och utmaningar vi ska skapa säkerhet. Vi behöver pröva och demonstrera ny teknik. Vi måste pröva nya affärsmodeller.
