Limmergård: Utvecklingen i Sveriges närområde får konsekvenser – även för säkerhets- och försvarsföretag
Denna utveckling kommer att få konsekvenser för Försvarsmakten men även för de försvarsföretag som är verksamma i Sverige. Konsekvenserna för industrins vidkommande kommer dock sannolikt att bli långsiktiga snarare än kortsiktiga och de innebär inte att försvarsindustrin nu per automatik förväntar sig en lång rad nya nationella utvecklingsbeställingar. Snarare medför den förändrade säkerhetspolitiska spelplanen ökade krav på ett ansvarsfullt agerande hos industrin beträffande dess strategiska inriktning i åtminstone tre avseende.
För det första kommer sannolikt de internationella materielsamarbetena allt tydligare behöva ta sin grund i delad säkerhetspolitisk värdegemenskap. Den transatlantiska länken och ett nära militärtekniskt samarbete med USA framstår ur såväl ett säkerhetspolitiskt som ett industriellt perspektiv som allt mer centralt i den nya omvärldsmiljön. USA är ankaret i den europeisk säkerhetspolitik och landet lägger sex gånger mer medel på militär forskning och utveckling än alla EU:s medlemsländer tillsammans. Sverige har historiskt sett dragit enorm nytta av det bilaterala samarbetet med USA på det militärtekniska området, både beträffande teknologiöverföringar och säkerhetspolitiskt inflytande. Detta samarbete behöver nu vitaliseras, anpassas och vidareutvecklas.
För det andra medför den säkerhetspolitiska utvecklingen och en högre risk för mellanstatliga konflikter sannolikt ett ökat behov från företagens sida av att bejaka och integrera ny teknik. Den militärtekniska utvecklingen går t.ex. oerhört snabbt inom områdena obemannade system, fjärrstridsvapen – och skydd mot dessa samt cybersäkerhet. Det är även angeläget att försvarsföretag förstärker sin förmåga att spinna in teknologi från den civila sidan inom bl.a. informations- och kommunikationsområdet. Numera är de civila aktörerna betydligt större än de försvarsindustriella och de leder teknikutvecklingen på detta område. Detta kommer även att medföra ett ökat behov av forskning och utveckling på dessa områden. För närvarande är de statliga anslagen till försvarsforskning nere på en mycket låg nivå. Under det senaste årtiondet har den statliga satsningen på försvarsforskning reducerats från cirka 2 miljarder kronor till 600 miljoner kronor per år. Här behöver företagen och myndigheterna ta ett gemensamt ansvar för att hitta nya och effektiva modeller för att identifiera och vidareveckla morgondagens teknik.
För det tredje kommer även försörjningstrygghetsfrågor bli allt mer centrala i ljuset av att risken för att de plattformar och system som produceras kan komma att användas mot avancerade motståndare i kris- och konfliktmiljöer ökar. Det innebär för kundens räkning att fler parametrar än pris över en livscykel behöver kunna vägas in samt att företagen här måste kunna erbjuda försörjningslösningar med säkrade underleverantörsled – lokalt, regionalt och globalt.
Den starka säkerhets- och försvarsindustriella förmågan som finns i Sverige kan, rätt använd, bidrar till säkerhetspolitisk handlingsfrihet och ökat internationellt inflytande. Sverige har en unik industriell förmåga på detta område och kan påvisa ett världsunikt brett kunnande per capita som möjliggör ett industriellt deltagande i internationella materielsamarbeten. Den industriella förmågan kan därmed även bidra till att skapa tilltro till den svenska försvars- och säkerhetspolitiken.
Robert Limmergård
Generalsekreterare
Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF)
