Försvarsinnovationsinitiativet ”Third Offset Strategy” – en rapport

USA har nyligen sjösatt en ny strategi för att vidmakthålla sin militärtekniska dominans på global nivå. Det är tredje gången i historien som USA lanserar en sådan strategi.

Syftet med försvarsinnovationsinitiativet är att säkra militärtekniska dominans på global nivå. Drivkrafterna för detta initiativ utgörs av växande regionala teknikdrivna hotbilder (A2AD), tilltagande stormaktsrivalitet men även nya möjligheter genom en exponentiell kommersiell teknologiutveckling.

Det sker under en teknologisk brytningstid på väg mot den fjärde industriella revolutionen. Till stora delar handlar initiativet därför om att bejaka och integrera teknologiutvecklingen inom den kommersiella sektorn.

Behovet av en ny offsetstrategi är ytterst ett uttryck för USA:s höga militärstrategiska ambitioner. USA:s målsättning är att skydda den amerikanska kontinenten, kunna bedriva uthålliga anti-terroristoperationer samt avskräcka från aggression i olika delar av världen genom framskjutna baser och aktiv diplomati.

Nya utmaningar

Men den militärtekniska utvecklingen där fjärrstridsvapen och autonoma system står i centrum innebär att de framskjutna flyg-, marin- och armébaser som USA har i världen blir allt mer sårbara. USA har närmare 200 000 soldater baserade utomlands i ett 100-tal länder. Dessa baser understöds i sin tur av omfattande infrastruktur och logistiksystem som också kan angripas på avstånd utan att anfallaren behöver sätta in markstridsförband och utsätta sina soldater för omedelbara risker. Även hangarfartygsgrupper och ytstridsfartyg är i allt högre omfattning sårbara för dessa vapen. Det reducerar USAs militär-strategiska handlingsutrymme och minskar förmågan till trovärdig avskräckning för att vidmakthålla den säkerhetspolitiska balansen i centrala regioner så som Sydkinesiska sjön och Östersjöområdet. I sin förlängning kan USA därför få svårt att upprätthålla förtroende för säkerhetsgarantier till sina allierade. Detta minskar givetvis USA internationella inflytande och möjligheterna att forma den säkerhetspolitiska utvecklingen på global nivå.

Det är i första hand Kina och i andra hand Ryssland som står i centrum för de strategiska utmaningar som USA identifierat för försvarsinnovationsinitiativet.8 För närvarande är detta starkt kopplat till båda dessa länders förmåga till Anti-Access Area Denial.

Prioriterade teknikområden

Försvarsinnovationsinitiativet strävar framförallt efter att integrera och vidareutveckla nedanstående teknikområden för militära syften: Robotik; Big Data; Autonoma system; 3D-skrivare samt Nanoteknologi.
Den gemensamma nämnaren för alla dessa områden är att det är den kommersiella snarare än den militära sektorn leder teknikutvecklingen. De flesta av de företag som är verksamma inom dessa områden är inte försvarsföretag i traditionell bemärkelse och saknar ofta intresse för den amerikanska försvarsmarkanden. Försvarsmarknaden anses ha för låga marginaler, för långa ledtider och för höga trösklar för att vara attraktiv för dessa företag. Vidare är denna sektor starkt politiserad och därför komplicerad och svårförutsägbar.

Nya affärsmodeller och effektivare upphandling

För att försvarsinnovationsinitiativet ska få önskad effekt finns det även ett behov av att effektivisera Pentagons affärsmodeller. Den snabba teknikutvecklingen står i kontrast till de långa ledtider som präglar det amerikanska försvarets materielförsörjning. Dessa program brukar omges av 15-20 år av utveckling för att sedan ha en livscykel upp till ca 50 år i vissa fall. Framförallt är ledtiderna från innovation till produktifering avsevärt kortare i den kommersiella sektorn.

Det är just affärsmodellerna och de långa ledtiderna som begränsar den kommersiella sektorns intresse och tillträde till försvarsmarknaden. Ett antal reformer har tidigare sjösatts på detta område med begränsad framgång. USA lanserade dock 2010 Better Buying Power som i olika omgångar arbetat för att förbättra kostnadskontrollen och ledtiderna i det amerikanska upphandlingssystemet för försvarsmateriel.

Konsekvenser för Sverige och Nato

USA kommer sannolikt att vilja sätta sin prägel på det samarbete som sker inom Nato på det militärtekniska området. Detta kommer först och främst att ske inom Allied Command Transformation (ACT) men långsiktigt även inom Nato:s försvarsplaneringsprocess (NATO Defence Planning Process NDDPP).

Det mest sannolika är dock att USA kommer att granska vad respektive land har för styrkor inom respektive teknologiområdet och utarbetat samarbetet på bilateral basis. De mest kapabla och betrodda allierade och partners kommer givetvis att ha ett mer fruktbart samarbete än andra på detta område.

Ett land som Sverige med en relativt stark och innovativ industriell bas borde ha förmågan att attrahera ett visst amerikanskt intresse i dessa sammanhang. Framförallt kan svenska spetskompetenser inom områden som robotik, informationsteknologi och automation vara av intresse för USA. Men för att ett sådant samarbete ska bli framgångsrikt och förtroendefullt måste det sättas i ett bredare perspektiv om ett fördjupat säkerhetspolitiskt samarbete mellan Sverige och USA.