Remissyttrande ”En modell för svensk försörjningsberedskap”

Svensk försörjningsberedskap är helt beroende av det privata näringslivet och företagen har generellt en stor vilja, innovationskraft och förmåga att bidra i att stärka försörjningsberedskapen. Våra medlemsföretag verkar på en global marknad med hård konkurrens och medlemsföretagen är allt från mindre företag med svenska ägare, till stora multinationella företag med utländska och/eller svenska ägare. Det kan till exempel innebära att huvuddelen av företagens omsättning, kunder, partners, underleverantörer och anställda återfinns utomlands. Utöver detta kan företagens ledning utgöras av en stor andel icke-svenska medborgare och företaget kan även vara noterat på utländsk börs. Företag får heller inte, enligt gällande regelverk i fred, långsiktigt och medvetet särbehandla svenska staten eller annan kund/partner/aktör på ett sätt som inte överensstämmer med företagets ägares vilja och styrning. Det är utifrån detta perspektiv och med dessa förutsättningar som grund, som totalförsvarsförmågan måste stärkas.

Hela utredningen har ett stort fokus på försörjningsberedskapen utifrån varor och produkter att lagra eller producera. Företagen representerar mycket mer än så. Det är ofta så att ett företags kompetens, resurs eller utrustning kan användas för andra syften än produktion, till exempel upprätthållande av funktion eller återställande av skador inom transportsystem, infrastruktur, energisektorn osv. Det faktum att företagen besitter förmågor kopplat till exempelvis maskin- och fordonspark och kan ha ett visst antal anställda med specifika förmågor är ofta lika viktig och användbar kunskap för beredskapen som affärsplaner, lagerstatus eller framtida produktionskapacitet, men den är betydligt mindre känslig. Att olika information och förmågor från företagen är av varierande känslighetsgrad behöver beaktas ur totalförsvarssynpunkt.

Försörjningsberedskap måste således sättas in i ett bredare perspektiv sett till allt från näringslivsklimatet till förmågorna som företagen har i Sverige.

Livskraftiga företag som vill investera och stanna i Sverige är en förutsättning för att kunna skapa en god försörjningsberedskap. Konkurrensen från andra länder är hård och goda marknadsförutsättningar är viktigt för att företag ska vilja verka i, investera i och etablera sig i Sverige. En orimlig förväntan och kravställning på företagens åtaganden kan få avsevärd negativ inverkan på Sveriges attraktivitet som verksamhetsland och förtagens vilja till investeringar i befintlig eller ny verksamhet i Sverige. Företagsklimatet är viktigt ur många synvinklar såsom elförsörjning, statliga FoU-investeringar, skattetryck och kostnadsdrivande lagkrav etc., vilket är viktigt att beakta då förslag som berör företag läggs fram. Den exportinriktade tillverkande industrin är också, genom sin export mycket viktig för nationens samlade inkomster och det är viktigt att exporten kan upprätthållas i en kris- och/eller krigssituation, så långt det är möjligt.

Sammanfattningsvis har Teknikföretagen och SOFF följande synpunkter. Det är positivt att betänkandet:
• tydliggör att staten bär huvudansvaret för försörjningsberedskapen och dess finansiering,
• är tydligt med att företagens försörjningsberedskap främst ska regleras genom avtal, och
• poängterar att privata aktörer i stor utsträckning äger, driver och finansierar många av de viktigaste samhällsfunktionerna

Teknikföretagen och SOFF vill dock påtala följande aspekter, som utvecklas i följande text i remissvaret:
• betänkandet tar primärt ett nationellt och statligt perspektiv, men vikten av att jobba med allierade och partnerländer bör förtydligas
• det finns otydligheter vad gäller beredskapsnivåer i förslagen
• betänkandet omfattar inte försvarsföretag
• tillverkande exportindustri saknar sektorsansvarig myndighet
• förslagen innebär en stor arbetsbörda för företagen
• det finns en risk för att betänkandet ej förenlig med gällande lagstiftning inom andra områden
• det blir en utmanande roll för den nationellt samordnande myndigheten
o myndigheten behöver förstärkas med kompetens inom en rad områden
o det finns ett starkt behov av transparens vid inrättande av försörjningsberedskapsråd
o det kommer att krävas mycket av myndigheten att vara kontaktpunkt för företag i vitt skilda frågor
• försörjningsanalyserna kommer att vara utmanande ur flera perspektiv
o syfte, detaljeringsgrad och tidsperspektiv måste tydliggöras och begränsas i den informationshämtning som föreslås
o sekretess måste säkerställas för företagsinformation
o behov av informationsdelning, inte bara informationsinhämtning
o arbetsprocess och kompetens måste finnas på plats
• beredskapslager bör ske genom omsättningslager

Otydligheter i utredningens förslag vad gäller beredskapsnivåer

I utredningens direktiv framgår att ”Förslagen ska syfta till att stärka Sveriges förmåga att upprätthålla en nödvändig försörjning vid fredstida krissituationer, höjd beredskap och ytterst krig.”

Teknikföretagen och SOFF anser att utredningen är otydlig i huruvida åtgärder som krävs av näringslivet för att säkra försörjningsförmågan i fredstida krissituationer ska säkerställas genom avtal eller lag. Avtal är frivilliga för näringslivet och lagstiftning kan inskränka på näringslivets konkurrenskraft, som i sin tur är det som bygger en stor del av det svenska totalförsvarets kompetens och resurser. Utan handel, investeringar och konkurrenskraftiga företag, urholkas det svenska totalförsvaret. Dessutom är definitionen av fredstida krissituation subjektiv och otydlig genom att den beror på en bedömning av allvarligheten i konsekvenserna av krisen, vilket inte heller går att avgöra förrän krisen är över. Således har utredningen inte kommit fram till hur försörjnings-säkerheten kan säkerställas i fredstida krissituationer.

Utöver detta används begreppet totalförsvarsviktig verksamhet i utredningen. Vår uppfattning är att det i författning behöver klargöras vad totalförsvarsviktig verksamhet omfattar. Även begreppet planering inför höjd beredskap behöver tydliggöras, så att det framgår vad som omfattas av begreppet planering.

Teknikföretagen och SOFF anser att dessa otydligheter gör att betänkandet är otydligt och att dess analyser är svåra att följa och att dess förslag är svåra att utvärdera till fullo.

Betänkandet omfattar inte försvarsföretag vilket får olyckliga konsekvenser

Vi kan konstatera att utredningen genom sin avgränsade tolkning av uppdraget, där utredningen inte beaktat den militära försörjningen till det militära försvaret och försvarsindustrin har lett till att viktiga aspekter saknas. Det innebär att betänkandet inte ger förslag om en sammanhållen syn på försörjningsberedskapen inom totalförsvaret.

I utredningens definition av begreppet försörjningsberedskap ingår, i vissa delar, den militära försörjningen till det militära försvaret och försvarsindustrin inom ramen för det militära försvaret. Därmed omfattas dessa företag i utredningens definition av begreppet försörjningsberedskap.

Utredningen skriver bl.a.

Vi har tolkat varor och tjänster inom civilt försvar som sådana som avser civilt bruk. Försvarsmaktens behov av civila resurser i planering och genomförande av försörjningsberedskapen bör givetvis beaktas. Men vår analys och våra förslag har inte utgått från varor och tjänster som enbart syftar till militär användning.

Den verksamhet som syftar till att vid fredstida krissituationer och höjd beredskap upprätthålla den försörjning av varor och tjänster som är nödvändig för befolkningens överlevnad, för att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna eller för att bidra till det militära försvarets förmåga.

Med det militära försvaret avses den verksamhet som bedrivs av Försvarsmakten med stöd av försvarsmyndigheterna, delar av de frivilliga försvarsorganisationerna, delar av försvarsindustrin samt eventuella militära samarbetspartners.

Teknikföretagen och SOFF anser att det är olyckligt att utredningen inte har värderat konsekvenserna av utredningens förslag och hur det slår mot denna industrisektor och försörjningsberedskapen.

Det är vår uppfattning att inte endast Försvarsmaktens behov av civila resurser behöver beaktas utan också försvarsföretagens behov av civila resurser, exempelvis avseende el, vatten, bränsle och personal, för att dessa ska kunna fullgöra sina leveranser till Försvarsmakten. Idag är försvarsföretagen en förutsättning för Försvarsmaktens operativa verksamhet, i så väl stödjande som förberedande åtgärder. Beroendet av civila resurser är detsamma för försvarsföretagen oavsett om man levererar system, produkter, tjänster eller insatsvaror till det civila eller till det militära försvaret.

Konsekvensen av de avgränsningar som utredningen gör, i kombination med att försvarsföretagens verksamhet inte klassas som samhällsviktig[1] och att motsvarande system för försörjningsberedskap idag saknas för det militära försvaret, är att den militära försörjningen till det militära försvaret och försvarsindustrin hamnar mellan stolarna. Detta får negativa konsekvenser för det militära försvarets möjligheter att upprätthålla sina operativa förmågor i kris, under höjd beredskap och vid väpnat angrepp.

Flera företag inom detta område har, på uppdrag av FMV, efter det ryska angreppet på Ukraina, genomfört ett omfattande analysarbete med målet att identifiera verksamheter, som är av betydelse för att kunna upprätthålla det svenska försvarets militära operativa förmåga över konfliktskalan. Försvarsföretagen och dess ekosystem har ett beroende­förhållande till en rad samhällsfunktioner, till exempel el- och vattenförsörjning, upprätthållandet av elektroniska funktioner samt tillgång till egen personal vid höjd beredskap. Dessa samhällsfunktioner överensstämmer i stort med de som i utredningen beskrivs som viktiga för det civila förvarets funktionalitet. Analysen visar även att det militära försvarets operativa förmåga påverkas negativt, om inte vissa strategiska funktioner inom försvarsföretagen finns tillgängliga. Detta innebär att beslut, som fattas inom ramen för det civila försvarets prioriteringslogik, kan få mycket negativa konsekvenser på det militära försvarets förmågor. Inom ramen för en sådan analys och beredskapsplanering behöver det säkerställas att insatsvaror, reservdelar och annat finns tillgängligt i sådan omfattning att Försvarsmakten ska kunna verka under minst tre månader. Dessutom kommer Försvarsmakten sannolikt behöva använda sina förband, exempelvis fartyg och flygplan, i en mycket högre omfattning under kris och krig än vad som normalt sker under fredstid. Med hänsyn till risken för att handelsvägar kan komma att blockeras/begränsas under längre eller kortare perioder kan insatsvaror, reservdelar och annat behöva finnas beredskapslagrade i en än högre omfattning än om handelsvägarna varit öppna. På samma sätt som den ”funktion med ansvar för den nationella samordningen av försörjningsberedskapen”, föreslås samråda med Försvarsmakten i frågor som rör Försvarsmaktens behov av civila resurser, borde försvarsföretagen beredas samma hjälp för att kunna möta behovet av civila resurser (energi, dricksvatten, livsmedel, transporter etc.). Allt behöver planeras och förberedas i fredstid och förfogandelagen och andra så kallade fullmaktslagar kommer inte kunna kompensera för bristfällig planering eller beredskapslagring för det militära försvarets behov.

Teknikföretagen och SOFF menar att en nationell samordning av försörjnings­beredskapen måste rikta sig till hela totalförsvaret och inte enkom det civila försvaret. Betänkandet borde definierat försörjningsberedskap som den verksamhet som syftar till, att vid fredstida krissituationer, höjd beredskap och ytterst krig, upprätthålla den försörjning av varor och tjänster som är nödvändig för befolkningens, samhällets och näringslivets överlevnad och fortlevnad samt det militära försvarets förmåga.

Tillverkande exportindustri saknar sektorsansvarig myndighet

Teknikföretagen och SOFF instämmer i att de beredskapssektorer som finns är relevanta och ändamålsenliga. Utredningen lyfter att fungerande utrikeshandel, fungerande logistik- och försörjningskedjor är av stor vikt för försörjningsberedskapen. Teknikföretagen och SOFF vill påtala vikten av att den tillverkande exportinriktade industrin och försvarsföretagen idag inte ingår i någon beredskapssektor och således saknar en sektorsansvarig myndighet och i enlighet med betänkandets förslag även kommer att sakna försörjningsanalysmyndighet.

Den tillverkande industrin är viktig för att skapa försörjningsförmåga och omställnings­förmåga. Teknikföretagens och SOFF:s medlemmar har kapacitet inom både produktion, forskning och innovation, men har också förmåga till produktions­omställning. Det övergripande målet med den civila försörjningsberedskapen är inte bara att möta krav komna ur befolkningsskydd m.m. i krig, utan också att säkerställa att Sverige kan fortleva och behålla sitt välstånd och sin industriella bas, såväl under som efter kriget.