Remissvar på utredningen Logistik för högre försvarsberedskap (SOU 2016:88)
1) Att göra rätt från början
SOFF tar inte ställning till rollfördelningen mellan de statliga myndigheterna, men vi vill betona betydelsen av en stark och kompetent, teknisk och kommersiell, statlig beställare oavsett om staten företräds av en eller flera avtalsparter. Här behövs ett livscykelperspektiv. Försvarsprodukternas kostnader bestäms redan under koncept-, utvecklings- och upphandlingsskedet. Att ändra exempelvis materielens egenskaper senare kan medföra stora kostnader. Vikten av en integrerad materiel- och logistikförsörjning med fokus på kostnadseffektivitet under produkternas hela livslängd är ett perspektiv som inte belysts i tillräcklig utsträckning i utredningen.
2) Marknaden behöver en kompetent beställare
Försvarsmarknadens aktörer är idag en integrerad del av materiel- och logistikförsörjningen och myndigheternas funktioner, på alla beredskapsnivåer och med alla typer av lösningar. När beroendet av försvarsföretagen ökat har samtidigt statens system-, teknik- och logistikkompetens minskat. Detta kan leda till negativa kostnadseffekter samt bristande försörjningstrygghet. Eftersom utredningen endast i liten utsträckning belyser ovanstående aspekter, blir också många av förslagens konsekvenser svåra att sätta i ett sammanhang.
3) Förskjutning av finansiella kostnader kan öka slutnotan
Utredningen har inte tillräckligt beaktat förslagens konsekvenser för leverantörerna, däribland konsekvenser av den föreslagna nya finansiella styrmodellen som innebär att betalning till leverantörerna kommer att ske från anslaget vid leverans och inte som idag från FMV:s räntekredit. SOFF bedömer att konsekvensen medför att kapitalkostnaderna ökar i och med att företagen får ta en större del av den finansiella risken.
SOFF anser att är av stor betydelse att materiel- och logistikförsörjningen bedrivs med ett sammanhållet livscykelperspektiv med fokus på operativ förmåga, inklusive tillgänglighet för alla konfliktnivåer till lägsta möjliga livscykelkostnad. Det handlar således inte bara om att systemen ska ha rätt tekniska prestanda utan att även att de ska fungera och vara driftklara när de behövs, något som blivit en mycket central fråga för insatsförsvaret. Mot bakgrund av utredningens förslag – som delar upp såväl verksamhet som anslag mellan myndigheterna – vill SOFF betona vikten av att inte tappa bort detta sammanhållna perspektiv genom hela livscykeln.
Ett särskilt viktigt område är beställarkompetensen. För SOFF innefattar beställarkompetens bl.a. kunskap om användarkrav (nära användaren samt på övergripande funktionella nivå); tekniska kunskaper (nära systemet samt på högsystemnivå); metodkunskaper, ”systems engineering”, kravarbete, samt upphandlingskompetens (lagar, förhandlingar, kunskap om marknaden etc.). Beställarkompetens är en helhet, något som den tidigare Försvarsstrukturutredningen (SOU 2011:36) även påvisade och föreslog att åtgärda och som nuvarande organisation dessutom skulle förbättra mot tidigare arbetssätt.
I SOFF remissvar framgår hur viktigt det är att belysa hur denna fråga är tänkt att hanteras som en helhet innan eventuella gränsdragningar eller överflyttningar mellan myndigheterna sker. SOFF har dock ingen uppfattning om hur statens eventuella uppdelning av frågan görs, men vill understryka behovet av att den syftar till att stärka helheten.
SOFF vill också framhålla att beroendet till marknaden stegvis har ökat i och med att den statliga beställarens egna system-, teknik- och logistikkompetens minskat.
Avslutningsvis understryker branschen den välvilja och tillgänglighet utredaren har visat försvarsmarknadens aktörer genom samtal under och efter utredningens arbete.
