Guide hjälper företag i branschen med Reach
EU:s gemensamma kemikalielagstiftning Reach kan uppfattas som både snårig och komplex. För att hjälpa företag inom försvars- och flygområdet på traven har SOFF:s europeiska branschförening ASD (Aerospace and Defence Industries Association of Europe) tagit fram en guide över rapporteringsskyldigheter enligt Reach.
Lars Olsson, Group Environmental Coordinator på SAAB och medlem i SOFF:s miljögrupp, utsågs som expert från Sveriges sida och deltog vid framtagningen av guiden.
– Vi var 23 personer från fem länder – Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien och Sverige – involverade i det här arbetet, säger Lars Olsson som är kritisk mot hur lagstiftningen är skriven avseende rapporteringsskyldigheter.
– Det intressanta är att det finns en lagstiftning som är så svårtolkad att det krävs en guide för att förstå den, säger Lars Olsson.
En av de saker som skapat huvudbry hos företagen är artikel 33. Den säger att om en vara innehåller mer än 0,1 procent av ett så kallat kandidatämne – exempelvis ämnen som är klassade som cancerogena, giftiga, fortplantningsstörande eller hormonstörande – så är leverantören skyldig att rapportera ämnet och lämna relevant information om säker användning och hantering till mottagaren. Men vad är ”relevant” information? Vad menar man med säker användning och hantering, och hur ska det rapporteras och dokumenteras? Och vad är egentligen en vara – är det ett helt flygplan, eller är varje del av flygplanet en egen vara?
Den sistnämnda frågan togs till EU-domstolen under 2015. De slog fast att en sammansatt produkts enskilda delar var och en ska räknas som en egen vara. Här blev det återigen otydligt, menar Lars Olsson, och det var därför ASD bestämde sig för att ta fram guiden.
– Många tolkar domstolens tolkning som att vi ska rapportera för alla artiklar i systemet. Har jag en produkt som är sammanställd av 10000 enskilda artiklar ska jag alltså skicka med en lista över dem alla. Men det blir för mycket information! Är det relevant för användaren att veta att det i ett flygplans jetmotor finns en elektroniklåda med fästelement med kadmium, om användaren aldrig kommer öppna den? Nej, men det är relevant för den som utför underhållet och byter skruvar i lådan. Självklart ska vi rapportera på en övergripande produktnivå att elektroniklådan innehåller kadmium.
Det är alltså mer effektivt, menar ASD och Lars Olsson, att rapportera till användaren att det finns ett kandidatämne på 0,1 procent i produkten och att information om säker användning finns i underhållsmanualen.
– Annars blir det ”information overload”, och till vilken nytta är informationen då? Vi är ute efter att rapportera korrekt och relevant information till rätt mottagare, säger Lars Olsson och fortsätter:
– Vår ställning är att vi självklart ska följa Reach och rapportera enligt artikel 33. Vi ska ge specifik och relevant information om det avser säker användning, risker och hur man ska hantera dem. Vi ska och måste ha koll på kandidatämnena, vi ska ha ett professionellt sätt att hantera informationen för produkter, och vi ska rapportera på en övergripande nivå. Allt det här gör de allra flesta redan i dag. Målet med guiden är att visa hur du gör för att följa lägsta kravnivå enligt förordningen. Rapportering utöver det är upp till dig själv att avgöra.
Fakta
EU:s kemikalielagstiftning Reach (Registration Evaluation Authorisation and Restriction of Chemicals) antogs 2007. Syftet med lagstiftningen är att skydda människa och miljö från kemikalierisker. Här regleras bland annat vad företagare som tillverkar, importerar, använder eller säljer kemiska produkter har för ansvar och skyldigheter. Eftersom nästan alla kemiska ämnen omfattas av Reach påverkas de allra flesta företag i EU av förordningen, och ansvaret att riskbedöma och testa ämnen innan de går ut på marknaden ligger hos företagen.
