Hoppa till innehåll

Landrapport Tyskland

Västtyskland var en de grundande staterna i EU och blev medlemmar i Nato 1955. Det var även samma år som landets försvarsmakt Bundeswehr skapades. De väpnade styrkornas roll har sedan dess i huvudsak varit inriktade på försvar av landets egna territorium, snarare än utrikes intervention och internationella insatser. Pacifismen är, som en konsekvens av landets roll i andra världskriget, allt vidare stark påtaglig i det tyska samhället. Därav föreligger också stora formella och informella begränsningar kring hur landets försvarsmakt kan användas.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har dock utmanat denna hållning, och stora doktrinära och strategiska förändringar är såväl aviserade som väntade framgent. Den tyska försvarsmakten, Bundeswehr, präglas idag av märkbara strukturella och organisatoriska problem. Med sina 260 000 i personalstyrka är man på pappret Europas andra största styrka (exklusive Ryssland). Detta är dock ingenting som gäller i praktiken med avseende på styrkornas funktionalitet. Som exempel därom återfinns en ständig brist på utrustning och ammunition, samtidigt som den moderna utrustning som väl finns ofta går sönder och inte är tillgänglig för användning. De mest basala bristerna omfattar även sådant som brister av modern kommunikationsförmåga och logistiska svårigheter med att kunna transportera soldater och utrustning. Vidare saknar flygvapnet bestyckning liksom luftförsvaret saknar missiler. Bundeswehr mäter materiel enligt begreppen tillgänglighet respektive operationalitet. Den materiel som finns på pappret är således inte alltid tillgänglig, och av den materiel som anses vara tillgänglig är inte heller all den materielen operationell. Detta kan exemplifieras med stridsvagnen Leopard 2. I början av 2023 hade Tyskland 300 st varav enbart 2/3 var tillgängliga. Av dessa vara inte i sin tur endast 60% operationella. Detta är representativt för statusen kring flera materielsystem i Bundeswehr, såväl stora som små.

I juni 2023 antog förbundsregeringen en ny nationell säkerhetsstrategi. Detta är också första gången i förbundsrepubliken historia som man tar ett samlat grepp kring säkerhetsbegreppet. Dessförinnan har tysk strategi till stor präglats av kortsiktiga intressen med stor ekonomisk hänsyn. Den försvarspolitiska inriktningen har å sin sida definierats utifrån ett White paper, som förbundsregeringen har uppdaterat efter behov, vilket senaste skedde 2016. Bundeswehr publicerar också ett eget dokument – Konzeption der Bundeswehr – vilket till stor del bygger på de målsättningar som har formulerats i White paper. Detta inbegriper även materiella satsningar.

I den nationella säkerhethetsstrategin för 2023 lyfts att Tyskland, som Europas största land både till befolkning och ekonomi, har ett särskilt ansvar för kontinentens fred, säkerhet, välstånd och stabilitet. Det påtalas även att Tyskland befinner sig i mitten av ett säkerhetspolitiskt paradigmskifte; ett sk Zeitenwende. Inom ramen för detta kontext utgår strategin från tre centrala dimensioner; robusthet, resiliens samt hållbarhet. Det är i huvudsak den förstnämnda dimensionen som omfattar militära satsningar, och inom ramen för detta fastslås bland annat att Tyskland skall uppnå en försvarsbudget om 2% av BNP. Detta skall ske inom en flerårsperiod, vilket på kort sikt finansieras via en för ändamålet särskilt inrättad försvarsfond. Vidare lyfts särskilt investeringar inom skydd av kritisk infrastruktur samt cyberförmågan fram. Därutöver är det anmärkningsvärt att strategin explicit framlägger målsättningen om att framtidens Bundeswehr skall vara en av Europas mest effektiva konventionella försvarsmakter. Detta utgör ett markant skifte och kommer också att kräva stora materiella investeringar.

Försvarsanslagets utveckling och prioriteringar

Tysklands försvarsbudget har ökat succesivt under de senaste åren. Med start från år 2015 har Bundeswehrs anslag ökat från 38,2 miljarder dollar till omkring 56 miljarder dollar år 2022. Som andel av BNP utgör detta en ökning från 1,14% till omkring 1,4%, vilket förväntas gå upp ytterligare till 1,5% under 2023. I samband med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i början av 2022 utlovade förbundskansler Olaf Scholz att man snarast möjligt skulle uppnå ett försvarsanslag som uppgår till 2% av BNP.

Detta skall genomföras med succesiva tillskottsökningar samt en särskilt inrättad försvarsfond på 100 miljarder dollar, vars primära syfte är att gå till anskaffning och uppgradering av materiel. I dagsläget har enbart en liten andel av denna fond använts, och Tyskland har haft vissa svårigheter att möta sin utlovade upprustningstakt. I skrivande stund förbereder dock förbundsregeringen att avisera en ökning på 11 miljarder dollar till 2024, vilket skulle göra att försvarsbudgeten landar på 65,5 miljarder dollar för berört år. Detta innebär att försvarsbudgeten åtminstone kommer att närma sig nivån om 2% av BNP.

Tyskland står inför stora moderniseringsbehov av landets försvarsmateriel och flera planer för uppgradering och investering återfinns, enligt vad som definierats i Konzeption der Bundeswehr från 2018. Den ursprungliga planen utgick från år 2030 som slutår, men Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har påskyndat denna process. Idag är målsättningen en halverad anskaffnings- och moderniseringstid. I detta ingår exempelvis uppgradering av samtliga Leopardstridsvagnar till 2A7-konfiguaritionen.

Konzeption der Bundeswehr 2018 tar sikte på att senast år 2032 ha på plats åtta stycken fullt fungerande och utrustade brigader. Den tyska anskaffningsprocessen är i hög grad nationell och utan internationella aktörer, men landets program inom forskning och utveckling är desto mer bi- och multilateral. Trots de nationella investeringar som görs är det endast ca 40% procent av det nationellt producerade försvarsmaterielen som anskaffas av Bundeswehr. Tysklands försvarsindustri är därmed beroende av export för att kunna erbjuda konkurrenskraftiga produkter.

De större materielprojekten i Tyskland är inte nationella, utan bi- eller multilaterala. Även inom forskning och utveckling samarbetar man med andra länder. Särskilt noterbart är Aachenfördraget från 2019 mellan Tyskland och Frankrike, vilket är ett vänskapsfördrag avseende bland annat fördjupat samarbete kring försvars- och vapen- exportfrågor. Samarbetet syftar till att ta fram gemensamma utvecklingsprogram inom dessa områden.