Landrapport Tyskland

Västtyskland var en de grundande staterna i EU och blev medlemmar i Nato 1955. Det var även samma år som landets försvarsmakt Bundeswehr skapades. De väpnade styrkornas roll har sedan dess i huvudsak varit inriktade på försvar av landets egna territorium, snarare än utrikes intervention och internationella insatser. Pacifismen är, som en konsekvens av landets roll i andra världskriget, allt vidare stark påtaglig i det tyska samhället. Därav föreligger också stora formella och informella begränsningar kring hur landets försvarsmakt kan användas.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har dock utmanat denna hållning, och stora doktrinära och strategiska förändringar är såväl aviserade som väntade framgent. Den tyska försvarsmakten, Bundeswehr, präglas idag av märkbara strukturella och organisatoriska problem. Med sina 260 000 i personalstyrka är man på pappret Europas andra största styrka (exklusive Ryssland). Detta är dock ingenting som gäller i praktiken med avseende på styrkornas funktionalitet. Som exempel därom återfinns en ständig brist på utrustning och ammunition, samtidigt som den moderna utrustning som väl finns ofta går sönder och inte är tillgänglig för användning. De mest basala bristerna omfattar även sådant som brister av modern kommunikationsförmåga och logistiska svårigheter med att kunna transportera soldater och utrustning. Vidare saknar flygvapnet bestyckning liksom luftförsvaret saknar missiler. Bundeswehr mäter materiel enligt begreppen tillgänglighet respektive operationalitet. Den materiel som finns på pappret är således inte alltid tillgänglig, och av den materiel som anses vara tillgänglig är inte heller all den materielen operationell. Detta kan exemplifieras med stridsvagnen Leopard 2. I början av 2023 hade Tyskland 300 st varav enbart 2/3 var tillgängliga. Av dessa vara inte i sin tur endast 60% operationella. Detta är representativt för statusen kring flera materielsystem i Bundeswehr, såväl stora som små.

I juni 2023 antog förbundsregeringen en ny nationell säkerhetsstrategi. Detta är också första gången i förbundsrepubliken historia som man tar ett samlat grepp kring säkerhetsbegreppet. Dessförinnan har tysk strategi till stor präglats av kortsiktiga intressen med stor ekonomisk hänsyn. Den försvarspolitiska inriktningen har å sin sida definierats utifrån ett White paper, som förbundsregeringen har uppdaterat efter behov, vilket senaste skedde 2016. Bundeswehr publicerar också ett eget dokument – Konzeption der Bundeswehr – vilket till stor del bygger på de målsättningar som har formulerats i White paper. Detta inbegriper även materiella satsningar.

I den nationella säkerhethetsstrategin för 2023 lyfts att Tyskland, som Europas största land både till befolkning och ekonomi, har ett särskilt ansvar för kontinentens fred, säkerhet, välstånd och stabilitet. Det påtalas även att Tyskland befinner sig i mitten av ett säkerhetspolitiskt paradigmskifte; ett sk Zeitenwende. Inom ramen för detta kontext utgår strategin från tre centrala dimensioner; robusthet, resiliens samt hållbarhet. Det är i huvudsak den förstnämnda dimensionen som omfattar militära satsningar, och inom ramen för detta fastslås bland annat att Tyskland skall uppnå en försvarsbudget om 2% av BNP. Detta skall ske inom en flerårsperiod, vilket på kort sikt finansieras via en för ändamålet särskilt inrättad försvarsfond. Vidare lyfts särskilt investeringar inom skydd av kritisk infrastruktur samt cyberförmågan fram. Därutöver är det anmärkningsvärt att strategin explicit framlägger målsättningen om att framtidens Bundeswehr skall vara en av Europas mest effektiva konventionella försvarsmakter. Detta utgör ett markant skifte och kommer också att kräva stora materiella investeringar.

Som komplement till den nationella säkerhethetsstrategin presenterades nya försvarspolitiska riktlinjer under 2023. Det var första gången nya riktlinjer togs fram sedan 2011 och beskriver närmre den tyska försvarsmaktens (Bundeswehr) specifika roll i den bredare säkerhetsstrategin. Tyskland väljer hädanefter att fokusera på nationellt försvar snarare än internationella insatser, och satsar på ett starkt totalförsvar med en kompetent reservstyrka. En tysk stridsbrigad stationeras också permanent i Litauen som en del av Nato:s försvar vid dess östra gräns. Dessutom betonar man vikten av snabbare upphandling av försvarsmateriel, och ett fördjupat samarbete inom internationella rustningsprojekt inom främst Nato och EU. Man ämnar också utöka samverkan med civila leverantörer inom logistik och infrastruktur för att ytterligare stärka Bundeswehrs kapacitet.

Försvarsanslagets utveckling och prioriteringar

Tysklands försvarsbudget har ökat succesivt under de senaste åren. Med start från år 2015 har Bundeswehrs anslag ökat från 34,4 miljarder dollar till omkring 61,9 miljarder euro år 2023. Som andel av BNP utgör detta en ökning från 1,14% till omkring 1,5%, vilket förväntas stiga till 1,7% under 2024. I samband med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i början av 2022 utlovade förbundskansler Olaf Scholz att man snarast möjligt skulle uppnå ett försvarsanslag som uppgår till 2% av BNP.

Till 2025 års budget sker ett tillskott på 1,2 miljarder euro från fjolåret, betydligt mindre än de 6,7 miljarder euro som försvarsminister Pistorius efterfrågat. Dessutom halveras stödet till Ukraina, ett tapp som Tyskland förväntar sig ska ersättas av ca 50 miljarder euro i frysta ryska tillgångar som beslagtagits av västerländska regeringar.

En särskilt inrättad försvarsfond på 100 miljarder dollar, vars primära syfte är att gå till anskaffning och uppgradering av materiel, ska tillskjuta en ansenlig summa till 2025 års budget i syfte att närma sig målet om utgifter på 2% av BNP. Till 2024 års budget tillkom nära 20 miljarder i tillskott från fonden. Fonden ska räcka till och med år 2027 och garantera den omdanande försvarssatsning Scholz utlovat. Kritiker menar dock att ansträngningen inte är tillräcklig och ställer sig frågande till huruvida Tyskland kan bibehålla satsningen efter att medlen i fonden är slut.