Landrapport Tjeckien

I Tjeckien återfinns ett antal huvuddokument som styr den strategiska utvecklingen med bäring på försvar och säkerhet. Dessa utgörs primärt av Security Strategy från 2023, Defence Strategy från 2017 samt Long Term Perspective for Defence 2030, från år 2015. Gemensamt för dessa är att Ryssland målas upp som det största militära hotet, och härvid nämns även att ett direkt väpnat angrepp inte heller kan uteslutas. Kina betraktas samtidigt utgöra ett allt mer växande hot på långt sikt. I samtliga av ovannämnda strategier och policy-dokument lyfts även Nato fram som den enkom mest avgörande hörnstenen av landets försvar. Tjeckien är en stark och välintegrerad part inom Nato, och den tjeckiska försvarsmakten är uppbyggd för att bedriva integrerade operationer tillsammans med allierade.

I Security Strategy för 2023 beskrivs vidare hur Tjeckien måste förbereda sig för ett scenario där landet dras in i en konflikt. I syfte att vara en integrerad del av Nato framhåller strategin att den tjeckiska Försvarsmakten skall vara en så kallad Combined Force Army, operationaliserat genom teknologiska och robusta förmågor samt tung mekaniserad materiel. Som särskilt angelägna nationella ansvarsområden lyfts luftvärnsförsvar, skydd av kritisk infrastruktur samt skydd mot hybrid- och cyberhot samt desinformations- och manipulationskampanjer fram.
Logistiska förmågor att ta emot stöd från Nato-allierade påtalas även bära en stor vikt utifrån landets geografiska placering som ett transitland vid potentiella konfliktscenarion. Vid sidan av materielmodernisering är det även prioriterat att bibehålla tillräckliga volymer av ammunitionslager, reservdelar, bränsle och andra materiella nödvändigheter för att kunna verka i en längre och högintensiv konflikt. Strategin understryker vidare att försvarsanslag om 2% av BNP är ett lagstadgat krav och snarare skall betraktas som ett golv än ett takt, och man öppnar också ordagrant upp för möjlighet att spendera än mer; ”In fact, Czechia may yet have to spend much more in order to meet its
defence needs in the years to come ” (Security Strategy 2023: S, 29).

Att främja den industriella basen, där den inhemska försvarsindustrin ingår, beskrivs vidare som ett avgörande nationellt säkerhetsintresse. I Long Term Perspective 2030 fastslås att just det är en av fyra nödvändiga förutsättningar för att nå upp till de nationella ambitionerna kring försvar och säkerhet. Prioritet ges därutöver till joint acquisition-produkter som möter krav om interoperabilitet med Nato och EU-allierade. Att söka multinationella materielsamarbeten anses vitalt för att den tjeckiska industrin skall bli delaktiga i olika typer av leveranskedjor. Dialog betraktas som ett viktigt verktyg i processen att säkerställa industrins konkurrenskrafthet, och här påtalas vikten av industriella forum och konferenser såväl som täta samarbeten med NATO Support and Procurement Agency (NSPA) samt European Defence Agency (EDA).

Försvarsanslagets utveckling

De tjeckiska försvarsanslagen har uppvisat en stadig ökning sedan 2015 i såväl nominella termer som andel av BNP. 2015 låg anslagen på 1,78 miljarder dollar för att sedermera under 2022 uppgå till 4,93 miljarder dollar och 1,52% av BNP. Utvecklingen påminner om den anslagsutveckling som har skett och sker i Sverige, med en tidspressad förpliktelse om att nå anslagsmålet om 2% av BNP så snart som det är möjligt.

I början av 2023 antogs vidare också en ny lag som förbinder landet att som minimum nå upp till denna nivå, vilket i dagsläget bedöms kräva åtminstone 1 miljard dollar ytterligare i tillskottningsökningar. Denna nivå väntas uppnås under 2024, vilket kommer medföra ett försvarsanslag på omkring 6 miljarder dollar, eller ca 62 miljarder svenska kr. Utifrån såväl den nystiftade lagen som omvärldsutvecklingen förväntas denna nivå bibehållas under överskådlig tid. Ytterligare tillskottsökningar är därutöver att vänta och en sådan utveckling kan även betraktas som sannolik.

Försvarsmateriel och investeringar

Sverige är idag den största utländska leverantören av försvarsmateriel till Tjeckien. Gällande framtida trender kring detta är det svårt att sia om. Landet står inför en påtaglig modernisering av sin Försvarsmakt, och detta har bland annat medfört att man i högre utsträckning påtalat vikten av att ge den inhemska försvarsindustrin en allt större och viktigare roll. Sverige bedöms dock allt vidare förbli den största importören fram till åtminstone omkring 2027, dvs året då avtalet för leasingen av 14 st Gripenplan utgår. Aktuella indikationer tyder dock på att en förlängning av avtalet till 2035 kan vara på väg att formaliseras. Beställningen av en större antal CV90 har nyligen också gjorts, vilket ytterligare befäster svensk försvarsindustri som en stark part inom den tjeckiska materielförsörjningen. Tjeckien tillhör också en av Sveriges största mottagare av försvarsmateriel. Båda länderna spelar således en ömsesidigt stor roll för varandra. I dokumentet Long Term Perspective for Defence 2030 återfinns övergripande trender i utvecklingen av den tjeckiska Försvarsmakten. Till dessa hör bland annat system och teknologier inom underrättelsetjänst, Command and Control, logistik samt cyber. Arméns tyngdpunkt vilar vidare på mekaniserade brigader, vilket kräver en stor omsättning av olika typer av stridsfordon, inklusive stridsvagnar. Tjeckien har haft en relativt stor arsenal av kalla kriget-utvecklat materiel. En utgången livstid på dessa system, kombinerat med att man har skänkt bort stora volymer till Ukraina, kräver därav omfattande nyinvesteringar i tung modern materiel. Till detta hör även precisionsstyrt artilleri som agerar eldstöd för manöverförbanden. Därutöver efterfrågas en modernisering och upprustning av luftvärnsförsvaret i syfte att kunna skydda flygbaser och övrigt relevant infrastruktur. För att svara upp gentemot ovanstående behov pågår respektive väntas ett antal olika större anskaffningsprojekt.

SOFF har ett samarbete med Defence and Security Industry Association of the Czech Republic (DSIA; AOBP på tjeckiska). DSIA samlar tjeckiska företag inom sektorerna för militära frågor, säkerhet och dual use med bäring på områdena forskning, utveckling, produktion, handel och marknadsföring. Föreningen grundades 1997.