Landrapport Polen

Den nu gällande polska nationella säkerhetsstrategin från 2020 är omfattande och tar ett helhetsgrepp kring samtliga säkerhetsdimensioner och belyser behovet av säkerhetskyddande åtgärder såväl internt som externt. Dessa rör bland annat militär, energimässig och finansiell säkerhet, med flera. Strategin målar upp en säkerhetsmiljö som är både osäker och oförutsägbar. Mot bakgrund av sina ageranden i Georgien och Ukraina lyfts Ryssland explicit upp som det mest allvarliga hotet i generell mening. Vidare påtalas hur Ryssland har utvecklat sina militära kapaciteter i det västra militärområdet, närmast Polen, samt har utökat förmågan till Anti-Access/Area Denial (AD/A2) i den baltiska regionen, vilket främst åsyftar den ryska exklaven Kaliningrad. Därutöver anmärks att Ryssland bedriver hybridaktiviteter utanför tröskeln till vad som betraktas som konventionell krigföring.

Som vidare kommer att beröras nedan i Landrapporten så genomgår den polska Försvarsmakten för närvarande en markant upprustning kombinerat med en omfattande modernisering av sin materiel. Moderniseringsplanen utgår från tre principer; bedömning av polska militära behov, tidsramar för materielleveranser samt deltagande från den polska försvarsindustrin. Det sistnämnda fyller en särskild funktion då planens implementering utgår från att tillvarata den nationella industriförmågan. I synnerhet är detta aktuellt gällande företag inom Polish Armament Group (PGZ), vilket är ett regeringsstartat holdingbolag som syftar till att samla statsägda försvarsföretag. Mot denna bakgrund återfinns ett stort värde av att utländska försvarsföretag, så som svenska, söker ett utvidgat samarbete med sina polska motsvarigheter i syfte att hitta gemensamma lösningar. Utifrån lägre produktionskostnader på plats i Polen kan detta skapa attraktiva möjligheter på marknaden.

Försvarsanslagets utveckling

Polen har sedan 2006 genomfört en rad olika policybeslut för att stärka landets försvarsanslag. I närtid åteÄnda sedan demokratins återinträde 1990 har de polska försvarsanslagen legat stadigt omkring 2% av BNP. Närheten till Ryssland tillsammans med landets krigsdrabbade historia ligger till grund för detta. Därutöver har ytterligare tillskottningsökningar tillkommit som en direkt följd av omvärldsutvecklingen. Så skedde 2015, i samband med den ryska Krimannekteringen, och så sker idag, som en reaktion på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022.

Under 2022 signerade därav den polske presidenten en lag som förbinder landet att uppnå försvarsanslag om minst 3% av BNP. Detta har kanaliserats genom en ny och särskilt inrättad finansieringsfond, den sk ”Armed Forces Support Fund”, genom ett samarbete med banken Polish BGK Bank. Detta anslagsgolv har under 2023 slagits med råge, och nuvarande försvarsanslag uppgår istället till 97,4 miljarder Zloty (ca 20,6 miljarder dollar). Detta, tillsammans med försvarsfondens tillskott på uppemot 40 miljarder Zloty, ger försvarsanslag på omkring 4% av BNP, eller ca 33 miljarder dollar. I sammanhanget bör det nämnas att detta också utgör det högsta försvarsanslaget som andel av BNP inom Nato.

För att sätta den polska upprustningen i vidare perspektiv kan det anmärkas att ovannämnda tillskott utgör en nominell ökning med 70% sedan 2022, samt rentav en trippelökning sedan 2014. Detta, kombinerat med polska politikers långsiktiga förpliktelser, leder till slutsatsen att landet kommer att ha en mycket hög försvarsambition under överskådlig tid. Som en följd av detta har Polen potential att på kort- till medellång sikt bli en av Europas ledande militärmakter. Denna utveckling bör avslutningsvis betraktas som både sannolik och förväntad.

Program och prioriteringar

I sektionen som berör den polska Försvarsmakten i den nationella säkerhetsstrategin för 2020 återfinns en målsättning om att stärka de operativa förmågorna, vilket i synnerhet skall genomföras med en modernisering av rörliga och tekniska förmågor. Operationalisering sker vidare genom tillskott av personal samt utrustning, liksom att anpassa militära program till den snabbt förändrade säkerhetsmiljön. Detta inkluderar förmågor att bekämpa asymmetriska hot, AD/A2-system, manöverförmågor samt uthållighet bland trupperna. Stor vikt läggs vidare på investering av ny utrustning inom en rad olika områden. Dessa rör bland annat logistisk, kommunikation, missilförsvar, långräckviddiga bekämpningsmedel och cyber. Därutöver, och av särskilt intresse, betonas även att den polska försvarsindustrin, oaktat ägarskap, måste ges långsiktiga förutsättningar att svara mot de behov som anges. Detta gäller särskilt kring att implementera resultaten som framkommer inom forskning och utveckling.

Därutöver har Polen en Strategic Defence Review (SDR16) som styr den strategiska utvecklingen. Den senaste strategin är från 2016 och presenterar en omfattande moderniseringsplan av försvaret. Korrigeringar sker löpande i takt med omvärldsutvecklingen, men på det stora hela ligger SDR16 till grund för utvecklingen. I dokumentet framgår bland annat att man tidigare gjort felaktiga satsningar inom försvaret och att dessa nu behöver korrigeras med ett nytt fokus.