Konsekvenser av utomeuropeiska beroenden

EUs European Defence Industrial Strategy (EDIS), som lanserades i mars 2024, syftar till att stärka EUs försvarsförmåga fram till 2035. Strategin innehåller tydliga mål för medlemsländerna där minst 50 % av försvarsinvesteringarna redan året 2030 ska upphandlas från europeiska leverantörer och att denna andel ska öka till 60 % senast år 2035. Målen är ambitiösa och syftar till att minska Europas beroende av utomeuropeiska leverantörer och beroende till länder utanför EU samt stärka de europeiska försvarsföretag en för att säkra oberoende samt försörjningstrygghet.

Försvarsupphandlingar är en nationell angelägenhet som hanteras av respektive medlemsland som fattar sina beslut utifrån landets prioriteringar, ofta baserade på försvarsmyndigheternas behov, säkerhetspolitiska överväganden och befintliga bilaterala avtal. Även om EU kan skapa incitament för att främja samarbete och öka andelen europeiska leverantörer, ligger besluten om vad som ska köpas och från vem i medlemsländernas händer.

Denna fragmenterade struktur innebär att samordning mellan länder försvåras, vilket i sin tur påverkar effektiviteten vid utveckling och integration av gemensamma europeiska lösningar. Bristen på enhetlig kravställning gör det dessutom svårt att bygga upp en smidig och sammanhängande europeisk försvarsförmåga.

Utomeuropeiska företag är av stor vikt för Europas säkerhet – och de europeiska försvarsföretagen. Den tekniska utvecklingen förutsätter ökade samarbeten inte minst med partnerländer och inom Nato och marknaden behöver undvika onödig duplicering.

Det nuvarande beroendet av utomeuropeiska leverantörer innebär samtidigt potentiella risker för Europas handlingsfrihet. Under perioder av kris eller global konflikt kan Europa stå inför allvarliga flaskhalsar i försörjningskedjorna påverkade av utomeuropeiska beroenden, vilket skulle äventyra både den militära beredskapen och den långsiktiga säkerheten.

Beroendet till utomeuropeiska leverantörer för med sig effekter. Politiken behöver, om önskvärt, skapa förutsättningar för företag i Europa att balansera dessa utomeuropeiska beroenden genom att ge företagen inom EU förutsättningar att verka och att växa för att bidra till att lösa framtidens försvarsutmaningar. För att balansera ett utomeuropeiskt beroende krävs ett skifte i medlemsländernas prioriteringar, där större vikt läggs till en helhetssyn som inkluderar både utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter och de långsiktiga konsekvenserna för EU.