Förslag till ändring i förordningen (2022:511) om elektronisk kommunikation
SOFF har i tidigare förslag till förändring i förordningen (2022:511) om elektronisk kommunikation (fortsättningsvis förordningen) framhållit att förordningen bör ändras på så sätt att försvarsindustriella skyddsobjekt ska kunna använda störsändare för att störa ut obemannade farkoster på motsvarande villkor som gäller för Försvarsmakten och Polismyndigheten. Syftet med den tidigare föreslagna förändringen var i första hand att bereda skyddsvakter vid försvarsindustriella anläggningar, som beslutats vara skyddsobjekt, möjlighet att använda störsändare för att störa ut obemannade farkoster.
Ytterligare behov av förändring i förordning (2022:511) i om elektronisk kommunikation
SOFF har identifierat ytterligare behov av förändring i förordningen:
Det bör tydliggöras att förbudet mot att inneha elektriska eller elektroniska anläggningar som, utan att vara radioanläggningar, är avsedda att sända radiovågor i annat syfte än ett sådant som avses i 3 kap. 24 § första stycket lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation (”störsändare”) under vissa förutsättningar inte ska omfatta företag inom svensk försvarsindustri.
Skäl för förändring
Enligt 3 kap. 24 § första stycket lagen om elektronisk kommunikation (LEK) får elektriska eller elektroniska anläggningar som, utan att vara radioanläggningar, är avsedda att alstra radiofrekvent energi för kommunikationsändamål i ledning eller för industriellt, vetenskapligt, medicinskt eller något annat liknande ändamål användas endast i enlighet med föreskrifter som har meddelas av regeringen. Vidare följer av 3 kap. 24 § andra stycket LEK att regeringen får meddela föreskrifter om förbud mot att inneha elektriska eller elektroniska anläggningar som inte omfattas av 3 kap. 24 § första stycket och som, utan att vara radioanläggningar, är avsedda att sända radiovågor (s.k. ”störsändare”).
I enlighet med 3 kap. 5 § förordningen följer att det är förbjudet att inneha störsändare som avses i 3 kap. 24 § andra stycket LEK. Förbudet gäller dock inte sådana störsändare som behövs i verksamhet som bedrivs av vissa utpekade myndigheter, bl.a. Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk.
Den som bryter mot förbud enligt föreskrift som har meddelats med stöd av 3 kap. 24 § andra stycket ska enligt 13 kap. 1 § andra stycket p. 2 LEK dömas till böter eller fängelse. Förbudet och straffstadgandet var enligt regeringen motiverat av att användning av störsändare kan orsaka mycket stora skador på kommunikationssystem som är nödvändiga för samhället (prop. 2021/22:136 s 155).
I samband med remissförfarandet, ”Genomförande av direktivet om inrättande av en kodex för elektronisk kommunikation” (dnr I2019/02319), pekade Inspektionen för strategiska produkter (ISP) i sitt remissvar, Remiss av Promemoria: Genomförande av direktivet om inrättande av en kodex för elektronisk kommunikation inspektionen-for-strategiska-produkter.pdf, på förhållandet
att svensk försvarsindustri inte torde omfattas av undantaget till förbudet i förordningen, oavsett om företagens försäljning sker inom landet till de i förordningen från förbudet undantagna myndigheterna eller till utländsk myndighet. Med anledning av att detta bl.a. kunde anses utgöra ett konkurrenshinder för svensk försvarsindustri föreslog ISP att företag som meddelats tillstånd av ISP att tillverka eller tillhandahålla störsändare som utgör krigsmateriel enligt 3 eller 4 §§ lagen om krigsmateriel borde undantas från förbudet att inneha sådana störsändare. ISP:s remissyttrande beaktades inte av lagstiftaren.
Det föreligger nu ett ökat behov av att svensk försvarsindustri ska kunna utveckla, tillverka, tillhandahålla och i övrigt hantera störsändare för leveranser till både svenska och internationella försvarsmyndigheter. SOFF anser därför att det bör förtydligas i förordningen att svensk försvarsindustri under vissa förutsättningar ska undantas från förbudet av innehav av störsändare i 3 kap. 5 § förordningen.
Förbudet mot att inneha störsändare bör inte omfatta störsändare som ISP har gett tillstånd till genom sin tillståndsprövning enligt lagen om krigsmateriel. ISP har vid sin tillståndsprövning att beakta Sveriges säkerhet på liknande sätt som vad som följer av LEK och av Säkerhetsskyddslagen. ISP tar bl.a. ställning till att tillstånd inte meddelas som kan orsaka skada för Sveriges säkerhet.
Vidare kommer sannolikt de flesta företag som kan komma att hantera störsändare utifrån tillstånd beviljade av ISP även att falla in under FMV:s tillsyn. Detta har sin grund i att företag kan ha krav på sig att ingå ett säkerhetsskyddsavtal med FMV, då företag hanterar säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i sin verksamhet eller anses ha tillgång till säkerhetskänslig verksamhet.
Då det gäller svenska företags innehav av störsändare med anledning av relationer till andra, utländska myndigheter, med motsvarande ställning som Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt eller Försvarsmakten, bör även dessa relationer i de flesta fall komma att omfattas av ett internationellt åtagande om säkerhetsskydd och krav på säkerhetsskyddsavtal. Detta kan i vart fall vara att jämställa med verksamhet av betydelse för Sveriges säkerhet (jmf Säkerhetspolisens PM Vad är säkerhetskänslig verksamhet? daterad 2024-03-05 (Vad är säkerhetskänslig verksamhet.pdf).
Eftersom efterlevnad av förordningen följer med ett straffansvar enligt 13 kap. 1 § LEK är det viktigt för svenska företag att få en tydlighet under vilka förutsättningar som företag kan inneha störsändare och genom att tillverka och tillhandahålla störsändare bidra till den svenska säkerheten och kunna leverera denna förmåga till andra, allierade länder.
Förslag på förändring av 3 kap. 5 § i förordningen (2022:511) om elektronisk kommunikation
De föreslagna förändringarna nedan är markerade i rött, där kursiv text avser förslag om tillägg till nuvarande lydelse.
5 §
Det är förbjudet att inneha elektriska eller elektroniska anläggningar
som, utan att vara radioanläggningar, är avsedda att sända radiovågor i
annat syfte än ett sådant som avses i 3 kap. 24 § första stycket lagen
(2022:482) om elektronisk kommunikation.
Förbudet gäller inte sådana anläggningar som
- behövs i verksamhet som bedrivs av Försvarets materielverk,
Försvarets radioanstalt eller Försvarsmakten, - Polismyndigheten behöver i sin bombskyddsverksamhet eller som en
nationell resurs i sin verksamhet till skydd mot obemannade luftfartyg, - Post- och telestyrelsen eller Elsäkerhetsverket innehar i samband med
utövande av marknadskontroll, eller - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap förvarar, underhåller
och transporterar i sin verksamhet inom ramen för Europeiska unionens
civila krishantering, eller - Leverantörer har erhållit tillstånd av Inspektionen för strategiska produkter enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel för att kunna tillverka, tillhandahålla eller föra ut till svenska myndigheter enligt punkten 1 eller till motsvarande utländska myndigheter.
Skrivelsen har beretts av medlemsgruppen för legala frågor.