Hoppa till innehåll

Landrapport Nederländerna

Nederländerna är en konstitutionell monarki med parlamentarisk demokrati. Regeringsmakten utövas i praktiken av ministrarna, som är politiskt ansvariga inför parlamentet. Regeringar bildas genom koalitionsförhandlingar, vilket ofta innebär kompromisser mellan flera partier i ett fragmenterat partisystem.

Efter nyvalet i oktober 2025 följde en utdragen regeringsbildningsprocess, då inget block erhöll egen majoritet. I februari 2026 tillträdde en mittenliberal minoritetsregering bestående av D66, VVD och CDA, med Rob Jetten (D66) som premiärminister. Regeringen
saknar egen majoritet i parlamentet och är därmed beroende av stöd från andra partier för att få igenom sin politik.

Den tidigare premiärministern Dick Schoof, som ledde en mitten-högerkoalition från juli 2024, kvarstod som tillförordnad regeringschef fram till dess att den nya regeringen tillträdde. Regeringsskiftet markerar en förändring i den politiska sammansättningen, men innebär inte någon grundläggande omläggning av Nederländernas säkerhets- och försvarspolitik. Sedan oktober 2024 är Nederländernas tidigare premiärminister Mark Rutte Natos generalsekreterare. Även om besluten inom Nato fattas kollektivt innebär detta att Nederländerna har en framträdande roll i det transatlantiska samarbetet.

Den nederländska säkerhets-, försvars- och försvarsindustripolitiken styrs av ett antal övergripande strategidokument som tillsammans anger inriktningen för landets försvar, försvarsindustri och innovationspolitik. I praktiken utgör Defensienota, D-SII och Nato:s kapacitetsmål kärnan i styrningen av Nederländernas försvarsinvesteringar. Natos kapacitetsmål avgör i hur stor utsträckning vilka militära förmågor som behöver utvecklas, medan de nationella strategierna anger hur dessa ska omsättas genom investeringar, indsutriell utveckling och
innovationssatsningar. Sedan 2022 har försvars-, industri- och innovationspolitiken integrerats betydligt närmare varandra. Innovation betraktas inte längre som ett separat politikområde utan som en förutsättning för militär beredskap och operativ förmåga. Försvarsdepartementet samarbetar därför nära med Ekonomiministeriet, forskningsinstituten TNO och NLR, universitet samt den nat1ionella försvarsindustrin för att stärka såväl den militära förmågan som den industriella basen.
Strategin för försvarsindustri och innovation (D-SII) bygger på tre övergripande mål: Skala upp den industriella basen, genom att ökad produktionskapaciteten, förbättrad leveranssäkerhet och stärkt internationell konkurrenskraft. Främja innovation, genom teknologiskt ledarskap, högre riskaptit och kortare utvecklingscykler. Bygga effektiva ekosystem, genom nära samarbete mellan myndigheter, industri och
forskningsinstitut samt genom ökad integration i Nato:s och EU:s försörjnings- och leveranskedjor.

Kriget i Ukraina har haft ett tydligt genomslag på den nederländska försvarsplaneringen. Sedan 2022 har prioriteringarna förskjutits från ett ensidigt fokus på teknologisk utveckling till att även omfatta ökad krigsberedskap, utbyggda ammunitionslager, högre produktionskapacitet, stärkt strategisk autonomi och ett fördjupat europeiskt samarbete. Den nederländska prioriteringsordningen är tydlig: först kommer landets åtaganden inom Nato, därefter nationella operativa behov och därefter industriella intressen. Industripolitiken betraktas därmed som ett verktyg för att uppnå militära mål snarare än ett mål i sig. Denna utveckling återkommer i Defence White Paper 2022 och Defence White paper 2024, där regeringen betonar behovet av ökade försvarsinvesteringar, högre militär beredskap och fördjupat samarbete inom Nato och EU. Den övergripande ramen utgörs av Security Strategy for the Kingdom of the Netherlands (2023), som sammankopplar militär förmåga, diplomati, ekonomisk säkerhet och samhällsresiliens.

Nederländernas militära utgifter har ökat sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. Enligt SIPRI uppgick försvarsutgifterna 2024 till 1,9 procent av BNP, jämfört med 1,53 procent året innan. Med försvarsutgifter om cirka 23 miljarder USD var Nederländerna det tionde största försvarslandet i Europa, strax före Sverige.

Den utvecklingen fortsätter under den nya regeringen. I det regeringsavtal som presenterades i början av 2026 aviseras en successiv ökning av försvarsutgifterna till 2,8 procent av BNP år 2030 och 3,5 procent år 2035, i linje med de nya målsättningar som Nato-länderna enats om. Finansieringen ska ske genom en kombination av en särskild försvarsskatt, Freedom Tax, och omprioriteringar inom statsbudgeten.3-4
Budgetökningen ska både stärka de väpnade styrkorna och bygga upp en mer robust försvarsindustriell bas. I D-SII betonas särskilt behovet av ökad produktionskapacitet, högre leveranssäkerhet, stärkt försörjningstrygghet och kortare ledtider för materielproduktion. Samtidigt ska innovationsförmågan stärkas för att säkerställa ett långsiktigt teknologiskt övertag. De ökade försvarsinslagen innebär därmed inte enbart en kvantitativ förstärkning av det nederländska försvaret, utan också en ambition att skapa en mer uthållig försvars- och försörjningsförmåga. Detta innebär ökade möjlighet för industrin, men också högre krav på produktionskapacitet och leveransförmåga.

Den nederländska försvarsindustrin består av omkring 350 små och medelstora företag som är medlemmar i NIDV. Den bredare nederländska försvars- och säkerhetssektorn sysselsätter omkring cirka 180 000 personer. Till skillnad från flera större europeiska försvarsnationer har Nederländerna inte byggt upp en heltäckande nationell försvarsindustri. Istället har landet valt att specialisera sig inom ett antal teknikområden
där nederländska företag har internationellt konkurrenskraftig kompetens.

Särskilt starka kompetensområden är radar- och sensorteknik, marina system, cybersäkerhet, lednings- och kontrollsystem, rymdteknik, fotonik, kvantteknik, smarta material samt intelligenta och autonoma system. För större plattformar, såsom stridsflyg, artilleri och stridsfordon, bygger Nederländerna istället på internationella samarbeten och gemensamma anskaffningar. Industrin präglas av små och medelstora företag, specialiserade underleverantörer och forskningsintensiva teknikbolag. Staten arbetar aktivt för att underlätta för innovativa företag och startups att etablera sig på försvarsmarknaden genom snabbare innovationsprocesser och ett närmare samarbete mellan myndigheter, akademi och näringsliv. Denna samverkansmodell är en central del av D-SII och syftar till att förkorta vägen från forskning till operativ militär förmåga. Två av de mest betydelsefulla företagen är Damen Naval, som utvecklar och bygger marina plattformar, och Thales Nederland, som är en internationellt ledande leverantör av radar- och sensorsystem. Därutöver finns ett stort antal mindre företag med spetskompetens inom bland annat elektronik, obemannade system, AI, avancerade material och cybersäkerhet. Industrins utveckling leds gemensamt av försvarsdepartementet och ekonomiministeriet. Branschorganisationen NIDV fungerar som en central länk mellan staten, industrin och forskningsaktörer.