Inspel från Teknikföretagen och SOFF till konsultation avseende EU-centrum för kritiska råmaterial
Teknikföretagen och Säkerhets- och försvarsföretagen, SOFF, välkomnar initiativet att inrätta ett europeiskt centrum för kritiska råmaterial. Ett sådant centrum kan bidra till att stärka EU:s ekonomiska säkerhet, konkurrenskraft och motståndskraft i en tid då handelsberoenden i allt högre grad används som geopolitiska påtryckningsmedel.
EU:s arbete behöver samtidigt utgå från hur dagens industriella värdekedjor ser ut. De flesta företag köper inte kritiska råmaterial direkt, utan är beroende av komponenter och insatsvaror där materialen ingår flera led upp i leveranskedjan. För försvarsföretag är detta särskilt angeläget, eftersom tillgången till material, komponenter och reservdelar måste säkerställas under försvarssystemens hela livslängd.
Den viktigaste långsiktiga inriktningen bör vara att skapa en mer diversifierad, väl fungerande och motståndskraftig global marknad. Det kräver investeringar i utvinning, förädling, bearbetning, komponenttillverkning och återvinning inom EU och i betrodda partnerländer. Åtgärder bör i första hand förbättra investeringsvillkoren och minska riskerna för nya projekt, snarare än att ingripa direkt i prissättningen eller skapa nya snedvridningar på den inre marknaden.
Strategisk lagerhållning kan vara ett värdefullt verktyg vid akuta störningar, men bör ses som ett komplement till ny produktion, diversifiering och nationell beredskap. Lager bör så långt möjligt hållas nära den industriella användaren, exempelvis genom avtal där företag ersätts för att upprätthålla större lager. Centrala europeiska lager riskerar däremot att bli svåra att administrera och fördela i en kris.
Ett europeiskt system för tidig varning och marknadsanalys kan stärka beredskapen, men informationsinhämtningen måste vara proportionerlig och skydda känsliga företagsuppgifter. Information om produktion, lager, leverantörer och alternativa lösningar kan vara både affärskänslig och relevant för nationell säkerhet. Medlemsstaterna bör därför behålla ansvaret för hanteringen av känslig och säkerhetsskyddad information.
EU:s arbete bör även samordnas nära med Nato och andra internationella partner. Den långsiktiga försörjningssäkerheten kan inte byggas genom enskilda instrument, utan kräver en kombination av diversifierade leveranskedjor, konkurrenskraftig produktion, internationella partnerskap, återvinning och en väl fungerande marknad.