Framställan avseende Försvarsmakten som sektorsmyndighet

Försvarsföretagen utgör en integrerad del av det militära försvaret och är avgörande för att upprätthålla Sveriges, och våra allierades, operativa försvarsförmåga. Trots detta saknas en struktur för hur försvarsföretagens verksamhet ska samordnas och prioriteras inom ramen för totalförsvaret, vilket riskerar att skapa allvarliga glapp i försörjningsberedskapen.

Sektorn ”industri, byggande och handel”, med Tillväxtverket som sektorsansvarig myndighet, är inte är en lämplig placering för försvarsföretagen. Försvarsföretagen verkar under särskilda krav; de hanterar skyddsvärd information, är beroende av import och export av avancerade insatsvaror, och måste upprätthålla robusthet mot antagonistiska hot. Vid höjd beredskap eller väpnad konflikt utgör försvarsföretagens verksamhet och anläggningar potentiella mål för riktade attacker. Det innebär att dessa företag har ett särskilt behov av skydd och säkerhetsåtgärder.

Den myndighet som leder samverkan med försvarsföretagen måste därför ha djup kunskap om försvarsmarknaden, dess logik och särskilda behov. Utifrån bland annat dessa perspektiv har regeringen i sin skrivelse 2024/25:193, Försvarsindustristrategi för ett starkare Sverige, identifierat försvarsföretagens säkerhetspolitiska roll. Strategin framhåller att försvarsföretagen är avgörande för att kunna ge kvalificerat stöd till Ukraina, upprätthålla ett trovärdigt nationellt försvar och för att stärka Sveriges roll inom EU och Nato.

Det är samtidigt viktigt att poängtera att många av SOFF:s medlemsföretag har försvar som ett av flera verksamhetsområden, snarare än som sin huvudsakliga inriktning. Av cirka 400 företag med tillstånd från ISP är det endast 52 som har försvar som sin kärnverksamhet. Det innebär att en stor del av företagen även kommer att ingå i industrisektorn.

För att möjliggöra effektiv samverkan krävs därför en struktur som möjliggör att företag är en del av industrisektorn, samtidigt som deras försvarsinriktade delar kan verka inom en särskild funktion för det militära försvaret. Detta förutsätter samordning, överhörning och integrering mellan sektorerna.

En privat-offentlig samverkan för det militära försvarets försörjning måste dessutom utgå från ett värdekedjeperspektiv. Försvarsföretagens ekosystem omfattar inte bara tillverkare, utan även exempelvis underleverantörer, mjukvaruutvecklare och tjänsteleverantörer. Samverkansstrukturen måste därför utformas så att hela kedjan beaktas.

SOFF vill understryka att det finns olika sätt att organisera en sådan funktion. Det viktiga är att det etableras en motsvarighet till en beredskapssektor som finns inom det civila försvaret – det vill säga en funktion med ansvar för samordning, prioritering och planering av försörjningsberedskapen för det militära försvaret. En sådan funktion bör ha mandat att samverka med försvarsföretagen och koordinera insatser inom informationsdelning, övning, hotbildsanalys, lägesbild och försörjningsberedskapsavtal. Samverkan måste omfatta mer än avtal – det är genom en kontinuerlig och strukturerad dialog mellan stat och industri som förutsättningar skapas för robusta avtal och en fungerande beredskap.

För att säkerställa långsiktig försörjningsberedskap är det viktigt att den data som samlas in om företagens värdekedjor hanteras på ett sätt som bygger förtroende. Samtidigt kan det uppstå risker när en och samma aktör både har en tillsynsroll, en affärsrelation som avtalspart och samtidigt ska ansvara för insamling och analys av företagsinterna uppgifter. I en sådan situation kan företagen uppleva en osäkerhet kring hur känslig information används – särskilt om den både har kommersiell betydelse och är kopplad till säkerhetsskydd. Detta understryker vikten av att särskilja olika roller och funktioner: tillsynsrollen behöver hållas åtskild från affärsrelationen och från arbetet med att bygga gemensam kunskap om försörjningskedjor. En tydlig uppdelning av uppdrag och ansvar bidrar både till företagens vilja att dela information och till att statens arbete med beredskap vilar på en stabil grund av ömsesidigt förtroende.

För att säkerställa det militära försvarets försörjning krävs en struktur som möjliggör samordning, planering och prioritering utifrån försvarsföretagens särskilda förutsättningar. Mot denna bakgrund föreslår SOFF att Försvarsmakten ges ett tydligt ansvar för att samordna försörjningsberedskapen för det militära försvaret, i nära samverkan med försvarsföretagen. En sådan lösning är nödvändig för att säkerställa ett motståndskraftigt totalförsvar i alla beredskapsnivåer.