Yttrande över förslaget till strategi för det militära försvarets forskning och utveckling

SOFF välkomnar att Försvarsmakten uppdaterar strategin och stödjer inriktningen mot militära problem, långsiktig kunskapsuppbyggnad och snabbare omsättning av kunskap till militär effekt.

Strategin innehåller flera viktiga utgångspunkter för en sammanhängande förmågeutveckling. SOFF bedömer samtidigt att företagens roll och förutsättningarna för genomförandet behöver utvecklas. Tyngdpunkten i våra synpunkter ligger på hur forskning, försök och utveckling kan kopplas till anskaffning, systemintegration, användning och fortsatt utveckling. Företagens forskning och utveckling bidrar till militär förmåga i samspel med försvarsmyndigheterna. Detta behöver få tydligare genomslag i strategins genomförande.
Viktigaste budskapen:
• Företagen bör ses som forskningsutförare och utvecklingspartner genom hela utvecklingskedjan, med kompetens inom bland annat systemintegration, produktion och vidmakthållande.
• Precisera integritetskritisk kunskap och skilj statens behov av rådighet och egen kompetens från frågor om utförande och ägande.
• Utveckla principer för dataåtkomst, immateriella rättigheter, öppna gränssnitt och allierad interoperabilitet.

Nedan besvaras missivets fyra remissfrågor. Sidhänvisningarna avser remissutgåvans sidnummer.
1 Försvarsmaktens vilja är tydlig men behöver konkretiseras
SOFF bedömer att Försvarsmaktens övergripande vilja är tydlig och förståelig. Det är positivt att strategin utgår från det militära problemet, behandlar korta och långa tidsperspektiv parallellt och betonar att innovation innefattar införande och användning. SOFF stödjer också beskrivningen av FoU som en riskreducerande verksamhet och insikten att ny teknik måste integreras med befintliga system, organisation och arbetssätt (s. 3–6 och 9).
Särskilt värdefullt är att produktion, skalbarhet och försörjningstrygghet ska beaktas tidigt och att Försvarsmakten inte ska duplicera företagens utvecklingsinsatser (s. 14 och 16). Dessa principer bör få tydligare genomslag i aktörsbeskrivningen, formerna för finansiering och det fortsatta genomförandet.
Ambitionen behöver dock konkretiseras för att ge företag och andra utförare tillräcklig vägledning. Strategin kan med fördel ange vilka frågor som ska hanteras i efterföljande inriktningar och genomförandeplaner, vem som ansvarar för dem och hur de ska följas upp. En FoU-strategi behöver inte reglera all anskaffning, men dess gränssnitt mot materielförsörjningen måste vara tydligt.

2 Perspektiv som behöver utvecklas
Företagens kunskap och ansvar genom hela utvecklingskedjan
Beskrivningen av företagen på s. 9 och 16 fokuserar på att omsätta forskning och vidareutveckla lösningar från myndigheterna. SOFF föreslår att texten breddas. Företag bedriver egen forskning och teknikutveckling, identifierar nya tekniska möjligheter och bidrar till att pröva hur militära problem kan lösas. Företagens erfarenhet av systemarkitektur, integration, produktion och vidmakthållande behöver tas tillvara redan när koncept och utvecklingsinsatser formas och bör vara ingående aspekter för det militära försvarets konceptuella systemstrategi.
Samverkan bör omfatta såväl etablerade systemleverantörer som specialiserade underleverantörer, små och medelstora företag (SMF), nyetablerade företag och civila teknikföretag. Deras olika roller kompletterar varandra. Tidig medverkan av systemintegratörer kan exempelvis göra det möjligt att införa en ny delsystemlösning utan att utvecklingsarbetet behöver omfatta ett helt nytt materielsystem.
Försvarsmaktens ansvar för behov och prioriteringar ska ligga fast. Samtidigt bör strategin erkänna att kunskap om vad tekniken möjliggör kan förändra hur ett militärt problem förstås. Dialogen behöver därför vara ömsesidig, samtidigt som konkurrens och företagens konfidentiella information värnas.
Teknik och militära koncept behöver utvecklas tillsammans genom återkommande försök nära användarna. Erfarenheter från användning bör påverka fortsatt forskning och utveckling. Systemintegration och produktionsförutsättningar behöver därför beaktas genom hela förloppet.
Integritetskritisk kunskap och nationell handlingsfrihet
Strategin bör ange kriterier för bedömningen av integritetskritisk kunskap och ansvar för sådana beslut. Bedömningarna behöver kunna omprövas när förutsättningarna förändras. Begreppet bör också användas konsekvent i strategins olika avsnitt.
Staten behöver egen kunskap för att självständigt värdera hot, bedöma lösningar och fatta välgrundade beslut. SOFF stödjer långsiktig finansiering av sådan kompetens. Definitionen av integritetskritisk på s. 17 bör dock preciseras i förhållande till prioriteringsprinciperna på s. 10–11. Att kunskap inte är öppet tillgänglig avgör inte i sig om den behöver utvecklas eller ägas av staten.
Strategin bör skilja mellan kunskap som staten behöver upprätthålla själv, kunskap som behöver vara säkert tillgänglig och teknik eller utvecklingsarbete som kan tillhandahållas av företag eller allierade partner. Rådighet kan, beroende på området, säkras genom egen kompetens, avtalade nyttjanderätter, tillgång till data och dokumentation samt långsiktiga relationer. Nationellt utförande och statligt ägande är därmed medel som behöver prövas mot det konkreta behovet.
Formuleringen på s. 11 om att områden där andra aktörer kan bära utvecklingen ska nedprioriteras behöver också förtydligas. Företagens förmåga att utveckla en lösning innebär inte att den militära anpassningen kan förväntas bli finansierad utan beställning. Offentlig finansiering kan behövas för exempelvis försvarsspecifik verifiering, integration och provning även när grundtekniken är kommersiellt utvecklad.
Civil teknik och kontinuerlig digital utveckling
Strategin bör tydligare omfatta förmågan att ta tillvara befintlig kunskap och teknik från civila marknader. Detta kräver kompetens att bedöma militär användbarhet, tillgång till relevant data och testmiljö samt resurser för anpassning och integration. De civila lärosätenas betydelse bör kompletteras med företagens och forskningsinstitutens roller i denna process.
För mjukvara och datadrivna lösningar fortsätter utvecklingen efter det första införandet. Strategin bör därför beakta löpande uppdatering, cybersäkerhet, återkoppling från användare och återkommande verifiering. Planering, avtal och finansiering behöver kunna stödja sådan utveckling under användning, vid sidan av mer avgränsade utvecklingsprojekt.
Försvarsmakten bör utveckla former för att systematiskt identifiera och bedöma teknik från civila marknader. Företag behöver också kunna presentera lösningar innan ett militärt behov har formulerats som krav. Förslagen bör kunna prövas tillsammans med användare och bidra till utveckling av nya militära koncept.
Allierad interoperabilitet och internationell användbarhet
SOFF stödjer den allierade utgångspunkten på s. 3 och princip 7 på s. 15. Perspektivet bör få genomslag också i kravställning, systemarkitektur, testning och möjlig anskaffning. Gemensamma standarder och kompatibilitet med allierade system bör beaktas tidigt. Nationella särkrav behöver motiveras av försvarsbehov och vägas mot konsekvenserna för interoperabilitet, kostnad och tid till införande.
Företagens internationella utvecklingssamarbeten och leveranskedjor är en tillgång för försvaret. Tillgång till allierade marknader kan ge större volymer och bättre förutsättningar att bära fortsatt utveckling och vidmakthållande. Strategin bör därför beakta internationell användbarhet och möjligheten till gemensam utveckling och anskaffning. Egen kompetens och ömsesidigt tillförlitliga samarbeten kan tillsammans stärka handlingsfriheten och tryggheten i försörjningskedjorna.
Genomförandet bör samordnas med relevant civil FoU-finansiering och internationella samarbetsprogram. Försvarsmyndigheterna bör tillsammans med företagen identifiera möjligheter till gemensamma satsningar. Behov av medfinansiering och resurser för deltagande behöver beaktas tidigt.

3 Förtydliganden som skulle ge bättre stöd för verksamheten
Övergången från demonstration till möjlig anskaffning
Princip 6 på s. 14 bör utvecklas med en tydlig inriktning för övergången mellan FoU och materielförsörjning. För utvecklingsinsatser som syftar till införande bör det tidigt finnas en ansvarig mottagare, former för användarmedverkan och beslutspunkter för fortsatt utveckling, anskaffning eller avslut. Finansiering av integration och införande behöver beaktas tillsammans med finansieringen av själva demonstratorn.
Detta ska inte innebära att all forskning behöver en förutbestämd produkt eller anskaffningsväg. Utforskande forskning och objektsoberoende demonstratorer kan ge värde
genom ny kunskap, reducerad osäkerhet och underlag för framtida vägval. Kraven på mottagare och nästa steg behöver anpassas till insatsens syfte och mognad. Även beslut att avstå från fortsatt utveckling kan vara ett värdefullt resultat.
Strategin bör ge stöd för stegvis utveckling, innovationsupphandling och avtalsformer som medger prövning och successiva beslut. Deltagande i test- eller innovationsverksamhet ska inte innebära ett löfte om en senare beställning. Villkoren bör i stället tydliggöra ersättning för arbete, tillgång till testmiljö och data samt hur resultaten kan ligga till grund för beslut om eventuell anskaffning.
I tidiga skeden behöver även dokumentation, säkerhetsgodkännande, utbildning, underhåll och försörjning av komponenter beaktas. Kraven bör anpassas till fas och risk, men kostnader och ansvar för det som krävs inför användning får inte lämnas olösta till projektets slut.
Efterfrågesignaler och förutsättningar för medverkan
För att företagen ska kunna planera kompetens och egna investeringar behövs återkommande signaler om prioriterade militära problem, tidsperspektiv och förväntade användningsområden. Där det är möjligt bör också tänkbara volymer och kommande beslut anges. Informationen behöver skilja mellan forskningsintresse, utvecklingsbehov och finansierad efterfrågan, med tydlighet om vad som ännu är osäkert.
SMF och nya aktörer behöver begripliga kontaktvägar och villkor som gör deltagande möjligt. Det gäller bland annat ersättning, avtalstider, tillgång till användare och testmiljöer samt stöd att förstå integrations- och säkerhetskrav. Proportionerliga krav innebär att skydd och administration anpassas till uppgiften och informationen, inte att nödvändigt säkerhetsskydd åsidosätts.
Strategin bör ange hur nödvändig test- och utvärderingskapacitet ska säkras. Ägarskap och finansiering behöver klargöras. Företagens tillträde bör ordnas genom tydliga och samordnade former. Befintliga anläggningar hos myndigheter och företag bör tas tillvara, tillsammans med relevanta resurser hos allierade.
Dataåtkomst och immateriella rättigheter
Strategins resonemang om öppenhet och sekretess på s. 13 bör kompletteras med principer för data och immateriella rättigheter. Före samverkan behöver parterna klarlägga hur befintlig kunskap, projektresultat, programvara och dokumentation får användas. Villkoren ska ge Försvarsmakten nödvändig rådighet för användning och vidmakthållande och samtidigt ge företagen förutsättningar att investera, vidareutveckla och erbjuda lösningar på fler marknader.
Öppna standarder, dokumenterade gränssnitt och modulära arkitekturer bör främjas där de underlättar integration, utbytbarhet och fortsatt konkurrens. Detta ska skiljas från generella krav på öppen källkod eller överlåtelse av äganderätt. Behovet av tillgång till källkod och andra rättigheter behöver bedömas utifrån säkerhet, livscykelansvar och beroenden i den aktuella lösningen.
Strategisk samordning och verksamhetsnära mandat
Gemensamma prioriteringar behöver förenas med möjlighet till snabba beslut nära användarna. Formuleringen på s. 5 om att slutliga lösningar alltid måste återföras till central nivå bör tydliggöra skillnaden mellan återföring för gemensamt lärande och samordning respektive krav på godkännande inför varje användning. Behovet av gemensam doktrin och utbildning bör förenas med avgränsade mandat för försök och anpassning.
Strategin bör ange principer för ansvar mellan Försvarsmakten och FMV vid övergången till materielförsörjning, liksom för systemansvar och riskacceptans. I genomförandet behöver dessa principer kopplas till tillgängliga resurser och beslutstider. Företagen ska kunna förstå vem som ansvarar för ett utvecklingsbehov och vem som kan fatta beslut om nästa steg.

4 Övriga synpunkter och rekommendationer
Genomförande och uppföljning
Uppföljningen på s. 14–15 bör skilja mellan långsiktig forskning och utvecklingsinsatser avsedda för införande. För forskning är kunskapskvalitet, stärkt kompetens och reducerad osäkerhet relevanta bedömningsgrunder. För införandenära utveckling bör även ledtider till försök och beslut, användarerfarenheter, integration och möjligheten till skalning följas upp. Antalet projekt, publikationer eller demonstratorer bör inte ensamt ses som mått på framgång.
Formuleringen på s. 7 om att etablerade forskningsområden samtidigt utgör prioriterade områden bör nyanseras. Kontinuitet är viktig, men prioriteringar behöver också kunna omprövas när hot, militära behov och tekniska möjligheter förändras. SOFF stödjer en långsiktig kunskapsbas med utrymme för nya områden och välgrundade beslut om att avsluta verksamhet.
Förberedelser för höjd beredskap och krig
Princip 2 på s. 11–12 bör kompletteras med företagens roll i den anpassning som behöver kunna ske under höjd beredskap och krig. Redan i fred behöver former för beställning, informationsdelning, finansiering av snabba modifieringar och tillgång till medarbetare och testmiljöer förberedas. Förutsättningarna för företagens verksamhet och prioritering av uppdrag behöver ingå i detta arbete.
Återföring av erfarenheter från användning bör kunna ske snabbt till berörda utvecklare och leverantörer genom förberedda former för säker informationsdelning. Anpassat tempo förutsätter tydliga mandat och riskbedömningar. Strategins betoning av metodik, vetenskaplig kvalitet och forskningsetik bör behållas.

Fortsatt beredning och tydligare begrepp
SOFF rekommenderar att företag ges möjlighet att medverka strukturerat i genomförandet av princip 9. Ett bredare deltagande skulle ge bättre underlag för bedömningar av teknisk realiserbarhet, integration och kommersiella förutsättningar.
Påståendet om var huvuddelen av militärt relevant FoU genomförs vid försvarsmyndigheterna bör avgränsas (till forskning) eller beläggas. Strategin behöver skilja mellan Försvarsmaktens beställda forskning, FMVs teknikupphandlingar och den samlade utveckling som har militär relevans, där företagens egna insatser ingår.
Figuren på s. 5 kan med fördel kompletteras med återkoppling mellan forskning, utveckling och användning samt vägar in från civil och företagsdriven teknikutveckling. Kopplingen till materielförsörjning bör också synliggöras. Strategin behöver samtidigt skilja sitt breda utvecklingsbegrepp från FoU i statistisk mening, så att planering och uppföljning inte sammanblandar forskning med all verksamhetsutveckling.
SOFF stödjer således strategins grundinriktning och ser att strategin kan bli ett användbart stöd för både långsiktig kunskapsuppbyggnad och snabbare utveckling av militär förmåga.

Yttrandet har beretts av föreningens medlemsgrupp för forskning och teknikutveckling.