Framställan avseende ISP:s avgiftsfinansiering

Yttrande avseende ISP:s avgiftsfinansiering

Finansieringen av Inspektionen för strategiska produkters (ISP) verksamhet avseende exportkontroll av krigsmateriel sker genom avgifter som tas ut av näringslivet. I praktiken innebär det att privata företag bekostar verksamhet, i form av såväl beviljade tillstånd som tillsynsärenden, som bedrivs av en statlig myndighet.

Denna ordning kan ifrågasättas inte minst mot bakgrund av förvaltningsrättsliga krav på myndigheternas oberoende. Till exempel kan det inte uteslutas att vissa större bolag som betalar mycket i avgift antingen antas, eller i praktiken faktiskt får, större inflytande över myndigheten. Detta är särskilt anmärkningsvärt när det gäller beslut från ISP, då många av ISP:s beslut inte går att överklaga till domstol. Eftersom både försäljningen av krigsmateriel och tillsynen avseende produkter med dubbla användningsområden kan antas växa under de kommande åren kan risken att myndigheternas oberoende ifrågasätts öka.

Finansieringsmodellen som gäller idag kan också ifrågasättas mot bakgrund av myndigheternas skyldighet att förebygga korruption (se till exempel 4 § p. 4 i myndighetsförordningen (2007:515). Ordningen kan också påverka svenska företags anseende internationellt, utan att företagen har möjlighet att påverka kostnadsmodellen i det konkreta fallet. SOFF understryker i detta avseende särskilt vikten av att arbeta mot korruption i en säkerhetspolitiskt instabil tid där säkerhets- och försvarsmarknaden växer snabbt. Fler affärer, många nya aktörer och större summor pengar i omlopp är några faktorer som kan innebära risker ur ett korruptionsperspektiv – och vikten av att arbeta mot korruption är enligt föreningen därför särskilt angeläget nu.

Som exempel på hur liknande situationer hanterats i andra regelverk och på andra områden kan nämnas prövning av utländska direktinvesteringar enligt lagen (2023:560) om granskning av utländska direktinvesteringar (UDI) som utgår från en annan modell där staten står för sina egna kostnader. Ett ytterligare exempel är export av produkter som anges i ”Updated NSG Guidelines Part 1 – Trigger List” under Nuclear Suppliers Group (NSG). I Sverige kontrolleras export av produkterna i listan av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). SOFF konstaterar att berörda företag inte behöver finansiera SSM:s exportkontrollverksamhet. Även om avgiftsbekostad finansiering förekommer inom vissa svenska myndigheter, är det absolut vanligaste att myndigheters verksamhetsutövning finansieras via anslag från statens budget. SOFF ser inga skäl emot att ISP:s verksamhet ska bekostas på motsvarande sätt som SSM:s verksamhet eller statens hantering av UDI-frågor.

SOFF föreslår därför en översyn av kostnadsansvarsfördelningen vad avser de processer hos ISP som rör exportkontroll och krigsmateriel. Enligt SOFF finns skäl att utgå från en annan modell där verksamheten i stället bekostas genom anslag från statsbudgeten, dvs. där staten i större utsträckning står för sina egna kostnader.

SOFF bedömer att ett genomförande av förslagen ovan kan bidra till ökat förtroende för försvarssektorn och bidra till att uppnå försvarsindustristrategins mål om ökad försvarsinnovation och produktion. Genomförandet kan också bidra till ett mer konkurrenskraftigt EU där vissa medlemsstater inte missgynnas finansiellt på grund av de nationella kostnadsmodellerna för den ansvariga myndighetens verksamhetsutövning.