Skrivelse om märkning av vapen som utgör krigsmateriel

I 1 b § lagen (1992:1300) om krigsmateriel (KML) hänvisas till 2 a kap. vapenlagen (1996:67) för bestämmelser om märkning av vapen m.m.[1] I vapenlagen 2 a kap. 7 § återfinns tidsbestämmelser för när märkning ska göras samt vilka undantag som finns för vapen som är licenspliktiga enligt vapenlagen.[2] Däremot finns det inga undantag som är tillämpliga för vapen som utgör krigsmateriel enligt KML och som tillfälligt lånas in av försvarsföretag.

Av nu gällande vapenlag samt av förslaget till ny vapenlag följer att införsel från tredjeland kan medföra märkningsskyldighet även när vapen och viss ammunition (fortsättningsvis ”vapen m.m.) tillfälligt innehas genom lån från utländska försvarsmakter eller företag.

Tillfälligt inlånade vapen m.m. (ibland omnämnda ”referensvapen”) är sådana som tillverkare eller leverantörer kan behöva för jämförelse eller prov i den egna verksamheten. Sådana inlån används exempelvis vid utveckling, övning av utländska försvarsmakter, utbildning i handhavande av vapnen i Sverige, integration med andra system, utveckling av andra system, demonstration eller andra liknande åtgärder. Utvecklingen av dessa förmågor eller produkter kan ibland pågå under flera år, vilket innebär att företagen behöver disponera de aktuella vapnen under längre tidsperioder. SOFF noterar även att tillfälligt inlånade vapen m.m. i vissa fall kan behöva behållas efter leverans, exempelvis för justering, modifiering eller reparation av tillhörande utrustning, såsom sikten.

Om det tredjeland från vilket vapen eller ammunition lånas in inte har märkt dessa i enlighet med kraven i vapenlagen, kan svenska företag enligt gällande regler bli skyldiga att märka vapnen m.m. i enlighet med svenska bestämmelser. Detta medför en påtaglig risk för att utländska parter avstår från att låna ut vapen m.m. om utlåningen förutsätter fysisk åverkan på materielen. Konsekvensen kan bli att svenska företag får begränsade möjligheter att modifiera eller integrera vapen m.m. eller att utveckla andra system. Detta riskerar i sin tur att inskränka vilken krigsmateriel och andra förmågor som kan levereras till Försvarsmakten, allierade länders försvarsmakter samt andra kundländers försvarsmakter.

Hemställan

SOFF hemställer därför om att 2 a kap. 7 § st. 2 vapenlagen[3] kompletteras med ett undantag från kravet på märkning av vapen och ammunition som faller under 3 och 4 §§ KML när de tillfälligt lånas in för ovan beskrivna syften. Ett annat sätt att hantera kontroll av dessa typer av vapen och ammunition kan vara att låta en tillsynsmyndighet reglera särskilda åtgärder för hantering.

SOFF bedömer att ett genomförande av förslagen ovan undanröjer ett nuvarande hinder för försvarsindustristrategins mål om ökad produktion i denna del.

[1] 15 kap. i förslaget till ny vapenlag (2026:000), prop. 2025/26:141 En ny vapenlag, s. 30 ff.

[2] 15 kap. 7 § i förslaget till ny vapenlag.

[3] 15 kap. 7 § st. 2 i förslaget till ny vapenlag.