Landrapport Brasilien

Försvarspolitiska frågor diskuterades intensivt i Brasilien under åren 2003 och 2004 vilket slutligen resulterade i omfattande omstruktureringar av försvarsmakten och försvarsindustrin. 2005 antog landet för första gången en nationell försvarspolitisk policy, National Defense Policy, och 2008 en nationell försvarsstrategi, National Strategy of Defense. 2012 antogs även dokumentet The Defense Articulation and Equipment Plan (PAED). Dessa dokument kom att innebära ett nationellt sammanhängande synsätt på den militära förmågan och under flera år ledde detta till höga anslag och satsningar på försvaret och försvarsindustrin. Satsningen saktades ner av finanskrisen som drabbade Brasilien 2014-2016.

Då Sydamerika i stort är fredat från väpnade konflikter används försvarsmakterna även för nationella säkerhetsupphållande åtgärder. Satsningar på exempelvis att bekämpa kriminalitet ger alltså även ökade satsningar på försvarsmakten, vilket innebär att fokus för försvarsmakt och industrin inte är strikt försvarspolitiska utan hänger samman med bredare säkerhetspolitiska frågor.

I januari 2019 tillträdde president Jair Bolsonaro, vilket har inneburit förändringar för bland annat försvarsindustrin. Bolsonaro är positivt inställd till militären samt för privat ägande av vapen, vilket många spår kommer leda till ändringar för försvarsfrågor och för industrin. Den brasilianska försvarsindustrin har tidigare till största delen sålt nationellt, men med en expanderade försvarssektor kan möjligheterna öka för utländska företag att ta sig in på marknaden. Den brasilianska försvarsindustrin genererar runt 60.000 jobb och ytterligare 240.000 indirekta jobbtillfällen. Omsättningen, 52 miljarder USD, står för ca 4% av landets BNP.

Den brasilianska försvarsmakten har runt 330.000 anställda och är med det den största i Sydamerika. Utöver sina militära uppdrag och deltagande i internationella insatser stödjer den även den brasilianska polisen med att upprätthålla säkerheten nationellt. Detta innebär att även om landet inte har styrkor i väpnade konflikter ökar försvarsbudgeten när det inrikespolitiska och säkerhetsläget blir sämre.