Elva myter om försvarsföretagen 

De i Sverige verksamma försvarsföretagen anses ofta i den allmänna debatten ha egenintressen, vara ineffektiva och arbeta under samma förutsättningar som civil industri. Dessa myter om företagen är olyckliga och ger konsekvenser för marknaden – och därmed för nationell försvarsförmåga. Med det här dokumentet vill SOFF bemöta och nyansera myterna. 

En myt i det politiska samtalet framförs ibland att system och lösningar utvecklade av företag i Sverige inte är kostnadseffektiva. Denna myt vill vi bemöta. Den svenska exportandelen har de senaste tio åren legat på 65–70%. Detta är ett bevis på att Sverige i en internationell jämförelse har mycket hög konkurrenskraft. Och det hade vi aldrig kunnat ha om vi inte hade haft en mycket hög kostnadseffektivitet i det vi gör. Ett exempel är stridsflyg:

• Norges köp av 52 stycken amerikanska F35 beräknas över livscykeln (30 år) kosta norska staten 268 miljarder kr.

• Gripen E till Sverige handlar om 60 stycken plan för motsvarande 90 miljarder kr över livscykeln (30 år).

Även om det finns skillnader i kontrakten och att livscykelkostnaden är en bedömning är siffrorna indikativa gällande enhetspriset för varje kunds kostnad när det gäller att integrera nya plattformar i sina stridskrafter. Värt att notera är att skillnaden mellan det norska stridsflygssystemet och det svenska (det vill säga ungefär 180 miljarder kr) motsvarar ungefär Sveriges materielbehov enligt långsiktiga materielbehovsutredningen (MBU).

Det här är ett av de elva myterna som framlyfts i rapporten, exempel som vi hoppas belyser ett antal anledningar till varför vi inte kan betrakta försvarsföretag som vilka företag som helst. Välkommen att när som helst kontakta SOFF för en fördjupad diskussion.