Arbetspapper nr. 3 – Beroende till företag

Ett kompetent försvar kräver hög nivå på förmågan. Detta inkluderar både teknik och kunnande. Det blir allt svårare för försvarsorganisationer att ha den höga nivån av kompetens som krävs för att försörja förmågan inom sin egen organisation. Att ha egen nationell utveckling och industriell förmåga innebär också att man måste ha kunskap om hur teknik och förmåga samspelar över tid.

Genom att det blir allt svårare för moderna försvarsorganisationer att ha kompetens inom organisationer kommer det att bli nödvändigt att ta in sådan kompetens utifrån. Det innebär att svenska företagen i allt större utsträckning kommer att bidra till Försvarsmaktens och andra länders förmåga samt bli en mer tydlig och integrerad del i den förmågan. Samtidigt som vi skapar ett beroende till utländska företag vilket innebär ett beroende till andra länder och deras säkerhetspolitik.

Samarbete om kvalificerad försvarsteknologi liknar på flera sätt utbyte av underrättelseinformation – förutom att uppfattas som en pålitlig partner krävs det också att man själv kan lämna relevanta bidrag för att utbyte ska ske. Samarbete om försvarsteknologi och materiel kan vara ett viktigt inslag i ett fördjupat samarbete med länder som Sverige har gemensamma säkerhetspolitiska intressen med. Inhemska kvalificerade försvars- och teknikföretag är en förutsättning för Sveriges möjligheter att bli en attraktiv partner i sådana samarbeten. Företag spelar därför en viktig roll för att Sverige ska få ta del av internationell försvarsteknologisk spetskompetens.

Teknik och taktik hör ihop. Vi måste bli snabbare, sänka kraven på (viss) materiel så förbanden kan experimentera mera. Teknik är en säkerhetspolitisk tillgång. Pentagons påtagliga intresse för Sverige är ett exempel på detta. Internationella värdenätverk och tekniskt samarbete blir allt viktigare. Statliga avtal/program med andra kvalificerade länder underlättar eller är till och med nödvändiga för detta.

Hur kan företag bidra till att försvara samhällen? Detta är nummer tre av totalt nio arbetspapper framtagna av SOFF:s medlemsgrupper för att utvecklas i dialog med ekosystemets aktörer.