Landrapport Frankrike

Frankrike är en republik som sedan 2017 leds av socialliberala presidenten Emmanuel Macron. Landet var en av de grundande nationerna till det som idag är EU och har varit medlemmar i Nato sedan 1949, liksom innehar de en av de permanenta platserna i FN:s säkerhetsråd. Efter Brexit är Frankrike EU:s enda kärnvapenmakt.

Frankrikes försvarsfinansiella planering och budget är en del av Loi de Programme Militaire 2024–2030, LPM eller Military Program Law, vilket är ett politiskt beslutat inriktande dokument för hur landets försvarsförmåga ska utformas under följande sjuårsperiod. LPM 2024–2030 är mer omfattande och ambitiös än sin förlaga, LPM 2019-2025, till följd av det försämrade säkerhetsläget. LPM baseras på vitpappret Defence and National Security 2013 och 2022 Strategic Review. LPM 2024–2030 formuleras kring ett antal huvudprioriteringar – stärka försvaret av franska utomeuropeiska territorier, främja innovation och teknologiska framsteg, öka underrättelseförmågan, modernisera kärnvapenarsenalen, utvidga och bättre integrera reservstyrkorna och bemästra nya konfliktområden. Dokumentet följer fransk utrikes- och säkerhetspolitik i stort genom att i många delar framhålla vikten av samarbete inom framförallt Europa och med strategiska partners. Man ämnar fördjupa samarbetet inom Permanent Structured Cooperation (PESCO) och dra nytta av alla de möjligheter som EDF, European Defence Fund, innebär.

Frankrike är en aktiv politisk aktör för den europeiska försvarsindustrin och från statlig nivå arbetar man för ökad europeisk integrering för att stärka ramverk så som CSDP och implementeringen av EDF. Man vill stärka den tekniska och industriella basen i Europa och på så sätt bidra till att skapa en europeisk strategisk autonomi – ett ledord i den franska politiken.

Den franska försvarsindustrin är stor, en av de största i Europa, och inkluderar runt 5 000 företag som står för cirka 400 000 jobbtillfällen vilket utgör 25% av den totala europeiska kapaciteten. Frankrike har intagit en än mer ledande roll i det europeiska försvarsindustriella arbetet efter Brexit och driver på många sätt agendan och diskussionen om vilken roll försvarsindustrin ska spela inom Europa och EU. Frankrike är numera världens näst största exportör av försvarsmateriel. Landet stod för 11% av världens totala försvarsexport mellan åren 2019–2023, med Indien, Qatar och Egypten som största köpare. Det innebär en ökning på 47% från åren 2014–2018. Ökningen beror främst på att man tagit marknadsandelar från Ryssland i framför allt Asien, Oceanien och Mellanöstern till följd av invasionen av Ukraina. Bland de mest betydande bidragen till ökningen är Dassault Aviations försäljning av stridsflygplanet Rafael och Naval Groups försäljning av ubåtar och fregatter. De främsta franska försvarsföretagen är Dassault Aviation, Naval Group, Airbus Group, MBDA, Nexter, Safran och Thales.

Den franska motsvarigheten till FMV är DGA, Direction générale de l’armement, som är placerad under försvarsministeriet med ansvar för import och exportfrågor rörande försvarsmateriel. DGA är den drivande aktören för implementering av den franska politiska viljan från försvarsministeriet och de arbetar aktivt även på EU-nivå. Anskaffningsprocesser utgår ifrån de politiskt satta mål som definieras i LPM och andra strategiska dokument. Efter att den franska försvarsmakten har definierat vad de behöver för att uppnå målen är det DGA som ser över vilka tekniska lösningar som finns eller krävs för att lösa behovet och hur marknaden för den typen av produkter ser ut. Större upphandlingar av strategisk vikt går till franska företag men mindre beställningar eller deltagande i större projekt är öppet för andra mindre företag som inte heller behöver vara baserade i Frankrike. Anskaffningsprojekt leds av ett utpekat företag men koordineras även av ett team inom DGA.