Inför kommande inriktningsbeslut

De säkerhets- och försvarsföretag som är verksamma i Sverige utgör av flera skäl en central del av försvarspolitiken. Den legala grunden för detta vilar på att såväl tillverkningstillstånd som exporttillstånd för dessa företag är avhängigt av att det finns säkerhets- och försvarspolitiska skäl för sådan verksamhet.

Vidare utgör en stark säkerhets- och försvarsindustriell bas en strategisk tillgång för Sverige då den bidrar till att stärka vår säkerhetspolitiska handlingsfrihet och internationella inflytande. Trots att den svenska försvarsmarknaden utgör en allt mindre del av företagens totala omsättning så är den även fortsättningsvis central för många av företagen. Därför påverkas naturligtvis säkerhets- och försvarsföretagen av den kommande inriktningspropositionen. SOFF medlemsföretag har identifierat ett antal frågeställningar för att ytterst skapa förutsättningar som kan bidra till att utveckla försvarets operativa förmågor på ett effektivt sätt.

Den säkerhetspolitiska utvecklingen och dess konsekvenser

1. Den säkerhetspolitiska utvecklingen i Sveriges närområde, så som den beskrivs i Försvarsberedningens rapport Vägval i en globaliserad värld, innebär att risken för militära konflikter i Sveriges närområde har ökat. Detta medför högre krav på ett ansvarsfullt agerande från alla aktörer som ingår i det försvarspolitiska ekosystemet

2. SOFF bedömer att den säkerhetspolitiska utvecklingen i närområdet, från ett industriellt perspektiv, kan leda till behov av att belysa integrationen av ny teknologi i vissa plattformar och system, stärkta bilaterala samarbeten med strategiska partners samt ett behov av att belysa försörjningstrygghetsfrågor.

3. Försvarsmakten konstaterar i sitt underlag att anslagen måste höjas i ljuset av att försvaret inte uppnår tillräckligt hög operativ förmåga i förhållande till bl.a. Försvarsberedningens omvärldsanalys samt de försvarspolitiska mål som antagits av Riksdagen. Försvarsmakten har identifierat ett ökat behov av att prioritera framförallt förbandsverksamheten och incidentberedskap, till del, på bekostnad av vissa materielprojekt som identifierats i Försvarsberedningens slutrapport. För SOFF är det angeläget att behovet av att satsa på basplattan inte leder till att den långsiktiga utvecklingen hotas eller kraftigt fördyras. Anslagen för förbandsverksamhet, materiel och FoT utgör kommunicerande kärl som gemensamt påverkar försvarspolitiken på kort och lång sikt. Reduceringarna inom vissa områden försvårar för en del försvarsföretag att långsiktigt utgöra en del av den svenska tekniska kompetensbasen och därmed på förmågan att möta försvarets framtida operativa behov. Sveriges internationella beroende har därför gradvis ökat. Genom FoT-satsningar kan även svenskt deltagande i internationella utvecklingsprojekt säkras, vilket bygger upp vår kompetensbas och ger en handlingsfrihet som bidrar till utvecklingen av försvarets operativa förmåga.>

Forskning och teknikutveckling

4. De säkerhets- och försvarsföretag som är verksamma i Sverige är mycket forskningsintensiva i en internationell jämförelse. Vidare finns det ofta en betydande förväntan på teknologiöverföringar när svenska företag gör affärer på försvarsmarknader utanför det Euroatlantiska området. Detta medför ett behov av en stark försvarsforskning i Sverige så att företagen ständigt kan ligga på teknikens framkant i den internationella konkurrensen. Trenden med drastiskt fallande FoT-satsningar framförallt kopplade till anslaget 1.5 har negativa återverkningar på försvarsföretagens långsiktiga internationella konkurrenskraft. Speciellt oroande är det att en rad demonstratorprojekt har avvecklats under senare år för att uppnå besparingar. Vidare kan det finnas skäl att anta att den säkerhetspolitiska utvecklingen medför ett ökat behov av internationellt materielsamarbete. Försvarsmakten och FMV har konstaterat ett svalnande intresse för Sverige som partnerland i dessa sammanhang. Denna utveckling utgör därvidlag en långsiktig säkerhetspolitisk risktagning för svensk del.

Försvarslogistik

5. SOFF anser att målsättningarna med den nya ansvarsfördelningen inom försvarslogistiken inte har uppnåtts. Ett fördröjt införande har exempelvis inneburit att effektiviseringar gått förlorade. Det är nödvändigt att försvarslogistiken ska fungera i alla konfliktmiljöer. Uppdelningen i en insatsnära logistik som utförs av försvarsmyndigheter och övrig logistik är därför viktig. Det finns emellertid flera områden där ett partnerskap mellan staten och försvarsföretagen skulle kunna leda till ytterligare effektiviseringar, samtidigt som det stärker kompetensbasen hos företagen, utan att det hotar försvarets operativa förmåga. Tvärtom skulle partnerskap ge utrymme för mer pengar till förbandsverksamhet, ökad logistisk förmåga och ökad robusthet. När FMV väljer att utföra en tjänst i egen regi bör den marknadsprövas genom att myndighetens erbjudande jämförs med andra alternativ. Det alternativ som med godtagbar försörjningstrygghet på bästa sätt tillgodoser Försvarsmaktens behov bör då väljas.

6. Staten bör i detta sammanhang nogsamt följa försvarslogistikens utveckling. Detta i syfte att säkerställa seriös prövning av olika logistiklösningar, att sådan prövning är balanserad samt baseras på logistiklösningarnas förmåga att långsiktigt och trovärdigt möta de behov på exempelvis förbättrad effekt som omvärldslägets utveckling medför.

7. SOFF anser att det med utgångspunkt i kraven som ställs på försvarslogistiken i de högre beredskaps- och konfliktnivåerna går att hitta kostnadseffektiva lösningar där industrin är en viktig aktör inom tekniskt stöd och underhållsproduktion för såväl fredstida förbandsproduktion som under insats. Redan idag spelar företag en central roll i försörjningen av försvarsmaktens förmågor, så väl i fredstid som under insats. Inte minst visas detta i de nuvarande internationella insatserna i Mali och Adenviken. Det finns även möjligheter att dra lärdom av andra länder på detta område. Den modell som t.ex. Finland utvecklat skulle kunna vara av intresse även för Sverige. Detta kräver emellertid att företagens roll förtydligas.

Exportfrämjande

8. SOFF bedömer att behovet av exportfrämjande åtgärder kommer att öka över tid. Ett skäl till detta, vid sidan av den starka konkurrenskraft som svenska försvarsföretag åtnjuter på den internationella försvarsmarkanden är att allt fler affärer kommer att äga rum utanför det Euro-Atlantiska området. Vidare präglas den internationella försvarsmarknaden även av en allt hårdare konkurrens från statsstödda företag från vissa länder som tidigare haft begränsad försvarsindustriell förmåga. För företagens vidkommande är det främst ett politiskt engagemang från regeringskansli och ett aktivt myndighetsstöd snarare än ekonomiska åtaganden som är angelägna. Ett effektivt, resursstarkt och långsiktigt exportfrämjande bidrar svensk försvarsförmåga och kostnadsdelning och är därför ett gemensamt intresse för alla berörda aktörer. Formerna för exportfrämjandet bör bl.a. präglas av resurseffektivitet, transparens och rationalitet.

Principer och materielförsörjning

9. Försvarsberedningen konstaterar i sin rapport att det försvarspolitiska inriktningsbeslutet 2009 fastställde nya principer för materielförsörjningen som är centrala för att uppnå ett försvar med god operativ effekt. Försvarsberedningen anser därför att upphandlingskompetensen hos myndigheterna måste utvecklas. SOFF delar uppfattningen att upphandlings- och marknadskompetensen hos myndigheterna bör stärkas inte minst för att uppnå ett större mått av kravharmonisering och skalfördelar. SOFF ställer sig, till del, bakom principerna i materielförsörjningsstrategin men anser samtidigt att upphandlingar som främjar innovation är angeläget. Vidare finns det skäl att, i allt högre omfattning, väga in bedömningar av livscykelkostnader och försörjningen av produkten vid upphandlingar av försvarsmateriel. Målsättningen bör inte bara vara att identifiera ett förbestämt flöde av upphandlingstekniska åtgärder utan snarare att välja den åtgärd, som i varje enskilt fall, skapar bäst resursanvändning samt högst operativ effekt för Försvarsmakten. SOFF bejakar därför förslaget i Försvarsmaktens underlag inför inriktningspropositionen att möjligheten att sammanfoga anslagen för anskaffning, vidmakthållande och avveckling (dagens anslag 1:3 och 1:4) till ett anslag utreds för att ge en flexibilitet som underlättar ett LCC-perspektiv och avvägning mellan exempelvis anskaffning och livstidsförlängning.

Investeringsplan för försvarsmaterial

10. Försvarsberedningen framhåller betydelsen av att utredningen Investeringsplan för försvarsmateriel förslag omhändertas. Försvarsberedningen menar att ett tydligare och mer transparent tillvägagångssätt bidrar till att effektivisera processen för materielförsörjning och därigenom öka materieltillgängligheten vid krigsförbanden. SOFF delar denna uppfattning och stödjer helt intentionerna i Investeringsplan för försvarsmateriel inte minst i syfte att skapa bättre transparens och legitimitet för denna process. Det är ett centralt intresse för alla berörda parter att ingå i en tidig dialog om hur nuvarande och framtida förmågor kan utvecklas samt vilka lösningar som marknaden kan erbjuda.

Väsentliga nationella säkerhetsintressen

11. Försvarsberedningen konstaterar att bibehållandet av stridsflygs- och ubåtsförmågan utgör ett väsentligt säkerhetsintresse för Sverige. Utvecklingen av den försvarsindustriella förmågan spelar en central roll inom vissa försörjningstrygghetsområden framförallt relaterat till väsentliga nationella säkerhetsintressen. SOFF välkomnar att regeringen identifierat vissa områden som väsentliga nationella säkerhetsintressen, då detta är ett fördragsmässigt åtagande som ligger i linje med Lissabonfördraget. Samtidigt finns skäl, att utifrån en noggrann prövning, vara restriktiv med utpekande av områden som är viktiga för svensk handlingsfrihet och upprätthållandet av en nationell kompetensbas, så att inte de övergripande intentionerna i Lissabonfördraget urholkas. Vidare finns det inom det öppna upphandlingsområdet (LUFS) alternativa former för att trygga väsentliga nationella säkerhetsintressen som inte per definition behöver medföra en exkludering av konkurrensupphandlingar på den svenska försvarsmarknaden. SOFF anser vidare att den industriella förmågan att vidmakthålla och anpassa förmågekritiska system bör utgöra ett mer generellt säkerhetsintresse ur ett försörjningstrygghetsperspektiv.