En stark FoU-agenda

Den säkerhets- och försvarsindustriella bas som är verksam i Sverige är mycket forsknings- och utvecklingsintensiv. Framgångarna på relativt nya marknader, så som i till exempel Sydamerika och Asien, genererar förväntningar på teknologiöverföringar. Det medför att svensk teknologi snabbt slungas ut till andra länder och företag. För att en sådan utveckling ska vara hållbar i längden krävs det att det finns en stark forsknings- och utvecklingsagenda i Sverige inom säkerhet- och försvarsområdet i syfte att säkra svensk kompetens och företagens framtida konkurrenskraft.

Den industri som är verksam i Sverige har en hög kompetensnivå inom forskning och utveckling, samt inom framtagning och industrialisering av säkerhetslösningar och försvarsteknologi. Av SOFF:s medlemsföretags totala omsättning på cirka 30 miljarder under 2015 avsattes ungefär 18 procent till forskning och utveckling, vilket gör försvarsindustrin till den mest forskningsintensiva branschen i förhållande till sin omsättning i Sverige. Den är även mycket forskningsintensiv i ett jämförande internationellt perspektiv och i vissa teknologiska nischer är svenskt kunnande världsledande. Framtida möjligheter och förmågan att bygga vidare på denna konkurrenskraftiga grund, avgörs till största del av fortsatta investeringar i forskning och teknologiutveckling i Sverige.

Svenska säkerhets- och försvarsföretag söker sig i allt högre omfattning till nya marknader i takt med minskad europeisk och amerikansk efterfrågan. Denna trend medför vissa risker, då tillträde till nya marknader ofta är villkorat med omfattande teknologiöverföringar. Därmed riskerar svensk säkerhets- och försvarsindustri på sikt att försvaga sin konkurrenskraft gentemot nya
försvarsindustriella aktörer från dessa marknader, då de kan ta snabba tekniksteg utan att behöva investera i egen forskning och utveckling. Denna utveckling är endast långsiktigt hållbar om aktörer i Sverige vidareutvecklar sin teknologiska förmåga genom gedigna forskningsprogram kopplade till framtida försörjning av kommande och befintliga militära förmågor. Därigenom kan svensk industri bibehålla sitt försprång inom de områden där det är möjligt och av staten efterfrågat för den nationella förmågeförsörjningen.

För närvarande är de statliga anslagen till forskning och utveckling på försvarsområdet nere på en så låg nivå att svensk industris konkurrenskraft riskerar att eroderas i takt med nya exportframgångar. Under det senaste årtiondet har den statliga satsningen på försvarsforskning reducerats från cirka 2 miljarder kronor till 600 miljoner kronor per år. En sådan markant minskning kommer – oaktat att industrin har ökat egenfinansieringen – att generera negativa försvarspolitiska och försvarsindustriella konsekvenser.

SOFF anser att det finns ett samfällt intresse av att det utvecklas en gemensam grundsyn mellan myndigheter och företag när det gäller hur framtida risktagning och finansiering i betydande teknologiska projekt ska utformas. Företagen kan inte bära dessa risker och kostnader ensamma och det finns anledning att ta lärdom av och anpassa metodik till hur andra länder och aktörer agerar, framförallt i Europa.

Det är också betydelsefullt för branschen och den högteknologiska sektorn att mindre företags och framväxande teknologiers potential tillvaratas. SOFF anser att stöd för små och medelstora företags medverkan i program för utvecklingsprojekt är avgörande för industrins kontinuerliga förnyelse och vidareutveckling.

Policy PM: Varför behövs det en stark forsknings- och utvecklingsagenda i Sverige på säkerhets- och försvarsområdet? (pdf)

Inspel till regeringens arbete med innovations- och forskningsfrågor hösten 2015