Vapenexport?

Vad är försvarsmateriel och varför inte vapenexport?

Vapenexport eller försvarsexport? Den mediala debatten kring samförståndsavtalet med Saudi-Arabien har handlat mycket om vapenindustri, vapenfabriker och vapenexport. En del menar att all försäljning till en försvarsmakt legitimerar landet, varför samtlig export bör betecknat som vapen. Varför använder då regeringen sedan 1970-talet termen försvarsmateriel i försvarspolitiska beslut, men samma regering använder krigsmateriel när det gäller regelverket för export? Vi försöker nedan reda ut begreppen.

Krigsmateriel
Krigsmateriel är det begrepp som används i exempelvis lagtext. Lag (1992:1300) om krigsmateriel definierar krigsmateriel som ”dels materiel som är utformad för militärt bruk och som enligt regeringens föreskrifter utgör krigsmateriel, dels tekniskt stöd avseende krigsmateriel som enligt regeringens föreskrifter utgör tekniskt bistånd”. Detta innebär att en produkt som är utformad för civilt bruk som sedan används i krig inte kan klassas som krigsmateriel. I bilagan till förordning (1992:1303) om krigsmateriel finns definierat väldigt precist vad som utgör krigsmateriel. Här finns även en uppdelning mellan krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK).

Materiel som klassas som krigsmateriel får inte exporteras, förmedlas eller tillverkas i Sverige utan tillstånd från Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP). Tillstånd lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det, och att det inte strider mot svensk utrikespolitik.

Produkter med Dubbla Användningsområden (PDA)
Produkter med dubbla användningsområden, ibland även i Sverige benämnt dual-use, definieras i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 som: ”produkter, inbegripet programvara och teknik, som kan användas för både civila och militära ändamål, samt alla varor som kan användas både för icke-explosiva ändamål och för att på något sätt bidra vid tillverkning av kärnvapen eller andra kärnladdningar”. Dessa produkter klassificeras varken som KS eller ÖK utan behandlas enligt andra lagar och tillståndsprocessen hos ISP ser således annorlunda ut. Exempel på PDA som ISP tar upp är kemikalier, högteknologiska verktygsmaskiner, radarer, navigeringssystem och rör i olika speciallegeringar. En förteckning över produkter som klassas som PDA finns i bilagan i Rådets förordning (EG) nr 428/2009 med tillhörande uppdateringar. EU förordningen kontrollerar även i viss mån produkter med dubbla användningsområden som inte är angivna i bilagan. Till exempel så kan materiel som inte är angivna i bilagan kontrolleras om de kan vara avsedda för en militär slutanvändning, om de kan komma att användas i samband med massförstörelsevapen eller om mottagarlandet är föremål för ett vapenembargo.

Försvarsmateriel
Försvarsmateriel är den term som används av myndigheter, försvarsindustrin, och media för att beskriva de produkter försvarsindustrin producerar. Det är en bredare term som både inkluderar produkter som klassificeras som krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Detta uttryck har dock kritiserats av fredsrörelsen då de menar att det är ett försök till försköning för att lättare kunna legitimera tillverkning och export. Anledningen till att man numera pratar om försvarsmateriel kan liknas med motiveringen bakom bytet från Krigsmakten till Försvarsmakten, dvs att man vill understryka det fredsbevarande syftet. Men det är också för att visa att Försvarsmakten även köper produkter och tjänster som inte idag klassificeras. Dessa produkter är inte enbart skapta med syftet att föra krig utan att försvara exempelvis en nation mot ett postseriellt angrepp. Regeringskansliet och försvarsmyndigheterna använder därför termen försvarsexport och inte vapenexport.

Försvarsmarknaden utgörs av olika produkter där vissa styrs av regelverket för krigsmateriel, andra är så kallade produkter med dubbla användningsområden och en stor andel är icke-klassificerade produkter.

Vapen
Vapen är ett allmänt och brett begrepp som till stora delar saknar definition. Det kan användas för att beskriva något som kan användas mot en fiende för att ge dig fördel. I svenskt lagrum regleras skjutvapen i Vapenlag (1996:67). Med skjutvapen definierar lagen ”vapen med vilka kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel”. Dock som det nämndes tidigare så kan ett vapen vara mycket mer än enbart ett skjutvapen. I internationellt lagrum finns flera viktiga fördrag och avtal som syftar till att reglera handeln med vapen, exempelvis kan nämnas Wassenaar Arrangement som är en mellanstatlig sammanslutning där staterna kommer överens om vad som ska kontrolleras och FN:s vapenprotokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition samt det vapenhandelsfördraget (ATT) som bl.a. syftar till en bättre kontroll av den legala handeln och åtgärder för att bekämpa den illegala handeln med små och lätta vapen.

En illustration av de olika produktkategorierna finns här. SOFF har även tagit fram en folder som beskriver olika försvarsnyttor av exporten.

Läs gärna mera hos ISP.

Läs SOFF:s hela nyhetsbrev här.

Komplettering den 20 okt 2016: En revision av förordningen som reglerar produkter med dubbel användning pågår, läs mera här.

Komplettering den 29 juni 2017: En ny exportkontrollagstiftning väntas behandlas av riksdagen i höst efter att regeringen överlämnat en remiss till Lagrådet “Skärpt exportkontroll av krigsmateriel”.